Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerningar inpå barnen till tredje och fjerde led; sä.
förföljde och straffade Kail den elfte de fel och den egennvtta,
som förra styrelser och mägtiga män tillåtit, sig. Med
samma ihärdiga kraft och obevekliga hårdhet uppträdde
likaledes Karl den tolfte till rättvisans skipande, och med
full föresats att straffa förrädiska grann-styrelser och att
icke släppa dem förr, än de gäldat den yttersta skäriven.
Ingendera har ett ögonblick betviflat sanningen af sin
åsigt 1’, rättvisan af sin sak. Ingendera ville derföre veta
af någon skoning. Ingendera tycktes känna ordspråket:
Surnmum jus, summa injuria 2). — En annan ursäkt
hämtade Karl ur medvetandet derom, att de medel, som han
tog, hade förut ofta blifvit använda till öfverdådigt slöseri
i lefnadssättet, och till öfvermodigt förtryck mot folket;
men att han sjelf ville använda och redligt använde
samma medel icke till prakt och vällust, ej heller till enskild
nytta för sig och slägt, utan till hela folkets, till hela
fäderneslandets gemensamma väl. Han kände sig måhända
vara girig; men han trodde sig vara det, icko för sin,
icke för Karl den elftes, utan för hela det i sig sjelft
fattiga svenska folkets skull. Det var icke sina egna utan
dess medel han ansåg sig förvalta, och derföre ock vara
förbunden att göra det med yttersta stränghet. — Se här
en tredje ursäkt! Fäderneslandets behof och verkliga nöd
fordrade uppoffringar så stora, att vid deras utkräfvande
billighet och rättvisa ofta voro svåra att iakttaga. För
att rädda det hela gaf man derföre ofta till spillo det
enskilda; ja stundom det sanna, det rätta, det ädla. Så
ejorde Karl otvifvelaktigt och alltför ofta. Men gjorde han
det blott af girighet, af hårdhet; och icke tillika af en
missräknad och öfverdrifven statshushållning? Gjorde han
det icke måhända också derföre, att målets storhet och
vigt enligt hans öfvertygelse ursäktade och till och med
helgade medlen? Man kan tänka sig, ja man har någon
1) En början till tvifvel ha vi dock berättat. Se sid. 249.
2) Högsta rätt är ofta högsta orätt.
Vryxells Ber. XVIi. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
