- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
16

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rådet ocb presterna under adeln. Ett ofta förnyadt drag af
samma tänkesätt visade sig ock, då han gång på gång tog
kyrkans, det andliga samhällets egodelar och använde dem
til! statens, till det verldsliga samhällets tjenst. Än djerf—
vare tilltag vågades, då konungen delade stiften, tillvälla—
de sig magt att utnämna biskopar; och slutligen
afskaffa-de detta deras gamla namn, kallande dem istället Ordinarien
Tillika blef den andliga myndigheten helt och hållet laggd
under den verldsliga, då Gustaf Wasa år 1539
förordnade utlänningen lekmannen Georg Norrman till
öfver-uppsyningsman öfver stiftsstyrelserna och alla
kyrkoären-der. Denna presternas nedsättning fortfor mer eller
mindre ända tills, Johan den tredje åt biskoparna Stergaf namn,
magt och odelade stift.

Oaktadt dessa angrepp mot kyrkans fordna
sjelfstän-dighet, hade hvarken Gustaf Wasa eller Erik vågat
formligen afskaffa den gamla kyrkobaiken. Än mindre ville
de bekräfta densamma. På .sådant sätt inträdde en slags
öfvergångstid, och i visst fall ett tillstånd af laglöshet.
Domkapitlen blefvo genom revolutionen i mycket upplösta
serdeles efter 1540, och deras likasom biskoparnas magt
tillföll för det mesta konungen. Men omkring 1573
återupprättade Johan biskoparnes välde och anseende, hvilket
nu blef så mycket oinskränktare, som de ej mera hade
hvarken de fordna domkapitlen bredvid, eller den fordna
påfve-myndigheten öfver sig. I stället för den sednare hade de
ej heller fått någon annan högsta domstol, med undantag
af konungens tillfälligtvis ingripande magt. Denna lät väl
ofta känna sig på ett ganska eftertryckligt sätt; men var
likväl mera personlig än grundad på en ordnad och
ut-öfvad genom en mellanstående öfver alla kyrkoärender
rådande^ myndighet.

Är 1571 utgaf gamla Laurentius Petri en slags
kyrkoordning, hvilken skulle blifva för hela riket antagen.
I allmänhet var den dock medlande, och uttalade derföre
icke bestämdt hvarken den ena eller andra grundsatsen.
Snart derefter inträdde ock de liturgiska oroligheterna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free