Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
OM BONDESTÅNDET.
Sverges allmoge var ännu vid denna tid ganska r!
och oknnnig. I inånga socknar kunde man, utom prest
och klockare, icke uppleta en enda person, som mägtade
läsa i bok. Skrifkonsten var än sällsyntare, ocb afven
bland de allra-anseddaste bönderna funnos blott fä, som
förmådde upprita ens begynnelse-bokstäfverna af sina namn.
En sådan allmoge kunde ej heller draga nytta af den
tidens svenska skrifter och böcker; dels emedan den icke
kunde läsa dem innantill; dels emedan böckernas språk
var så uppblandadt med främmande ord, att det icke
kunde af olärdare personer begripas. Således voro bönderna
alldeles oförmögna alt bilda sig något sjelfständigt begrepp
om statens angelägenheter. Deras andel i riksdagsgöromålen
bestod också förnämligast i bevillningars medgifvande eller
afslående, i yrkande på reduktion och på några enskilda
besvärs afbjelpande o. s. v. I de flesta andra ämnen togo
de en jemnförelsevis blott ringa del. 1 hemliga utskottet
hade de förut nästan aldrig blifvit inkallade. Rörande
krigs- och utrikes ärender yttrade de sig sällan; och ofta
med ärligt bekännande af sin oförmåga att kunna bedöma
dylika ämnen.
Vi hafva redan förut omständligen berättat, buru
kraftfullt och välgörande Kar] sökte upplyfta Sverges
allmoge till mera ljus och kunskaper, än den förut innehaft.
Vi hänvisa läsaren till denna vår framställning 1).
Men för att genomdrifva sina planer, sökte Karl det
elfte att upplyfta riksdags-bönderna också till större
medborgerligt anseende än förut. Fordom hade de blifvit
utsedde af häradshöfdingarna. Nu befällte konungen, att
valet skulle lemnas åt folket; dock borde landshöfdingarna
tillse, att goda och skickliga män togos; och någon gång
tillät sig Karl att sjelf utpeka dem, på hvilka han ville,
4) Se «idd. 42, 43, 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
