- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
143

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att rösterna skulle falla. — Förut bade allmogens
riks-dagsbesvär blifvit för hvarje län af landshöfdingarna i
förväg öfversedda ocb efter dessa herrars godtfinnande
rättade; stundom medelst utstrykning af en ocb annan punkt.
Sådana ändringar blefvo nu af Karl förbudna. Men också
hår tillät han sedermera sig sjelf att göra, bvad han
förbjudit landshöfdingarna; nämligen att snäsande afvisa några
ens besvär, ocb att lägga band på dess yttrande-

Vi hafva nämnt, huru Karl började inkalla bönder i
hemliga utskottet ocb i flere vigtigare undersökningar, från
hvilka de hittills och vanligtvis varit uteslutna. Detta var ett
bemödande att i medborgerligt hänseende skaffa dem mera
magt ocb inflytande. Afsigten motarbetades dock af den råhet,
i hvilken de ännu voro försänkta, och af deras oförmåga
att motsvara det nya förtroendet. Man omtalade nämligen
icke utan åtlöje, huru de tego, somnade eller framjäspade
sitt ja ord vid öfverläggningar om ärender, hvilka mången
gång gingo långt utom kretsen af deras begrepp.

I föregående delar är ofta omtaJadt, huru adeln var
på väg att förvandla Sverges fria ocb sjelfägande
bondestånd till inhvseshjon, kanske i framtiden till lifegna
slaf-var. Många tusende åbönder på köpe- eller gåfvogodsen
måste nämligen betala sina räntor och skatter, ick« till
kronan, utan till adelsmannen. Lagskipningen öfver
samma åbönder utöfvades ock i första rummet icke af kronan,
utan af samma adelsman och efter adelig gårdsrätt, det
ville ofta säga, efter godtycke. För sådana åbönder var
alltså den adeliga ägaren icke blott husbonde, utan ock
den öfverbet, till hvilken de betalde sin skatt, och af
hvilken deras tvister och brott afdömdes. Det låg fördenskull
en viss sanning i adelns påstående, att dylika bönder voro
omedelbara undersåtare under sin frälse-husbonde och blott
medelbara under kronan. Adelsmannen stod verkligen
skymmande mellan en sådan åbonde och konungen. Dett»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free