- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
144

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iförhållande kunde tydligen blifva en förberedelse till
slaf-’veriet, till lifegenskapen. —• Men vid reduktionen återtog
«taten kronogodsen och skattehemmanens räntor, så att
bönderna af båda slagen fingo sedermera utan någon
mellanhand erlägga sina utskylder till kronan. Tillika
försvann den godtyckliga bestraffningsrätt, hvilken
ridderskapet förut såsom husbönder ägt öfver nämnde sina
underhafvande. Både i skatte- och domstols-väg kommo
fördenskull déssa många tusende bönder omigen till kronao
-och blefvo dess omedelbara undersåtare; i ty fall stående
numera såsom jemngoda medborgare bredvid adelsmännen,
sina fordna öfverherrar. Detta var ett jättesteg framåt
till frihet och sjelfbestånd. Faran för det hotande
adeli-väldet var tillintetgjord. Svenska allmogens i detta fall
återupprättade frihet ocb sjelfständighet är derföre ett verk
af Karl den elfte; af honom, och af ingen annan.

Karl behöfde bönderna för att genomdrifva enväldet
-och reduktionen. Atertjenster saknades icke. Rusthållen
blefvo något lättade. För presterskapets aflöning
utfärdades 1681 en ny stadga, hvilken af bönderna ansågs
fördelaktigare än den fordna. Än vigtigare var förhållandet
med skatterna. Karl fortfor hela tiden igenom att låta
bönderna slippa undan med bevillningar, hvilka
jemnförel-sevis voro mycket mindre, än hvad adel, prester och
borgare måste erlägga 1). T. ex. då de tre högre stånden
betalade fôr hvar dräng 2 och för hvar piga 1 d. s. m.,
erlade bonden blott hälften; — och då en adelsman för
sin helgård beviljade 5, erjade bonden för sin endast 2
d. s. m. Dessa fördelar voro icke obetydliga. Största
■vinsten för allmogen bestod dock i den nyssnämnde genom
reduktionen vunna friheten från det hotande slafveriet
under adeln.

Men då Karl förlossade bönderna från det adliga
öf-verväldet, började han i stället binda dem så mycket fa-

4) Se 16. 443, 494 angående riksdagen 4682 ocb ungefär

på samma sätt gick det 4680, 1686 och 4689. Se bilag. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free