Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags minneslista, om hvad han skulle föredraga; och pä
hvilken nederst lästes orden: påminnes kongl. majestät
om penningar för den fordran, hvars betalande ofta
blif-vit mig lofvadt. Inkommen till konungen, låtsade han
vara mycket rädd om sin hatt och om dess innehåll.
Beräkningen lyckades, och Karls nyfikenhet blef väckt. Gång
på gång gick han rundtomkring Iser, alltjemnt sneglande
åt hatten för att upptäcka, hvad i dess djup låg
förbor-gadt, hvilket dock presten med låtsad oro sökte dölja.
En och annan gång och liksom af glömska lät han dock
skriften skymta fram. Slutligen mägtade Karl ej längre
styra sig, utan grep hastigt till och ryckte papperet ur
hatten och gick med det samma till fönstret. Iser bad i
underdånighet att få sin skrift tillbaka, men förgäfves.
’När Karl genomläst lappen och dess sista rader, lade
han den helt flat ifrån sig på fönsterplatten och teg. Iser
teg ock; men dagen derpå fick han ganska rigtigt de
ifrågavarande penningarna sig tillskickade.
Ryktbarast bland alla Karl den elftes lustigmakare
blef dock Nils Rabenius. Som fattig kaplan i Munktorps
socken drog han till sig konungens uppmärksamhet på
följande egna sätt. Man visste en lördagsafton, att
konungen skulle på resan från Kungsör till Strömsholm komma
ridande förbi Munktorps kyrka. Rabenius påtog derföre
krage och prestkläder och begaf sig med häst och plog
ut på ett gärde, beläget just vid nämnde väg och ett
stycke från kyrkan. Här tog han plogstyret i ena och
predikopapperet och tömmarna i andra handen och började
så köra fram och tillbaka öfver tegarna; och lagade så,
att han var alldeles vid vägen, just som konungen red
förbi. Uppträdet och utstyrseln tilldrog sig Karls blickar,
och han frågade, hvarföre presten gick sjelf och plöjde sin
åker? Jo, svarade Rabenius, fattigdomen är så stor, att
jag och min hustru måste vara våra egna tjensthjon;
jag dräng och hon piga,. Under ytterligare samtcl förstod
han att med några lustiga svar locka konungen till löje;
så att denne slutligen befallte honom att dagen derefter
fryxelh bur. XIX. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
