Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Strömsholm och inför hofvet hålla den predikan, med
hvars öfverläsning han nu var sysselsatt. Det skedde och
konungen tyckte rätt mycket om sjelfva förrättningen,
men ändå mer om prestens muntra och lustiga infall.
Slutligen befallde han Rabenius att nästa söndag predika
på Kungsör; men lofvade att innan dess skicka honom
en ny preslklädning; emedan den, som för tillfället
begagnades, var ganska ful och sliten, och derjemnte lånad.
Den utlofvade drägten kom och var prydlig och [-fullständig;-] {+fullstän-
dig;+} utom att strumpor fattades. På sagdan tid begaf sig
dock Rabenius till Kungsör, utstyrd i den nya klädnin-
gen; men nedanför de slutande knäbyxorna tog han inga
strumpor, utan öfverströk de bara benen med svärtad
tjära och smög sedan obemärkt in i sakristian. När han
sedermera under gudsljensten stod för altaret och gick
fram och tillbaka genom koret, blef snart konungens och
hela hofvets uppmärksamhet fästad vid det besynnerliga
utseende, som prestens ben hade. När allt var slut, blef
också Rabenius genast förekallad, då han måste omtala
förhållandet och visa hela sin besynnerliga utstyrsel.
Upptåget var alldeles i Karl den elftes tycke. Han skrattade
bjertligt och Rabenii lycka var gjord. Kaplanen
utnämndes till hofpredikant och begagnades sedermera esomoftast
att med sina påfund muntra konungen, när denne var
tungsinnt och nedslagen, hvilket stundom hände under de
sednare åren. Hela landet är också fullt af berättelser
om dylika Rabenii upptåg.
Karl den elftes omgifning fick deremot högst sällan
njuta af sådana slags nöjen, som pläga i hofvens kretsar
sprida glädje och trefnad. Något egentligt och angenämare
sällskapslif förekom der nästan aldrig. Konungen var
icke passande dertill, icke road deraf, och dessutom
sysselsatt af arbete, resor eller jagt. Drottningen, svag och
för det mesta illamående, kunde sällan lemna sina rum,
än mindre leda och underhålla ett gladare och rörligare
umgängeslif. Enkedrottningen, som för ett sådant saknade
personliga egenskaper, önskade blott att få sitt spelsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
