Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kunde minnas bland dem, som blifvit hårdast
behandlade. Hvarje af dessa till konungen rigtade böner
slutade hon med orden: loben Sie mir das? loben Sie mir
das? och med strömmande tårar gaf Kar] det begärda
löftet. Efter dess erhållande Jåg drottningen tyst och stilla,
utan att mer yttra någon jordisk tanke eller önskan. Den
26 Juli 1693 klockan 6 på eftermiddagen började hen-
nes ögon att brista; klockan omkring 8 tillslölos de för
evigt.
Jag tror, skref grefvinnan Dela Gardie^ att aldrig någon
kunglig person blifvit så beklagad och sörjd, som hennes
majestät. Här är en allmän gråt och jemmer, och alla
menniskor gå sorgklädda, så att i hela staden finnes knappt
en enda aln svart tyg mer att köpa.
Också har sällan en allmännare sorg blifvit spord i
Svea land. Skalderna uppstämde en mängd rörande
klagodikter, och detta icke blott i Sverige, utan i hela norra
Europa, der öfverallt Ulrika Eleonora var känd och vördad.
Hennes dygd var så englaren och mild, att den hos
lättsinnigheten, hos sjelfva lasten uppväckte, icke såsom ofta
sker, hat och afund, utan beundran och kärlek. Den
sköna, snillrika, men mycket lättfärdiga Aurora
Königs-marck, rörd af förutnämnde ädlare känslor, skref vid
Ulrika Eleonoras död ett sorgeqväde, fullt af beundran öfver
den styrka, hvarmed drottningen besegrat menskliga
naturens svagheter och brister.
Ingens sorg var dock så häftig och djup, som Karl
den elftes. I samma ögonblick som drottningen dog,
svimmade han bort, och ådern måste öppnas, innan man kunde
från likrummen återföra honom till Stockholm. Vid
afre-san från Karlberg utbrast han jemrande: här lemnar jag
qvar mitt halfva hjerta! Återkommen till Stockholms
slott, måste han under flera dagars feber intaga sängen,
och ytterligare ett par gånger åderlåtas. Så snart han
mägtade omigen gå uppe, började han under gråt och
qvi-dan vandra fram och tillbaka i den aflidna drottningens
rum och oupphörligt påminna sig henne och hennes ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
