- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
83

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hennes dygder. Ännu flere veckor efter dödsfallet,
blef han häftigt upprörd, så snart detta ämne vidrördes;
och ofta måste man af sådan orsak afbryta samtalet. Nära
tre månader derefter och vid ett företräde, som danska
sändebudet hade, störtade tårarna strida öfver konungens
kinder, så snart den aflidna drottningen nämndes. Hans
rörelse var så häftig, att gång på gång måste uppehåll
göras, än i hans eget, än i sändebudets tal. Fastän med
näsduken oupphörligt för ögonen, gjorde dock Karl
slutligen ett kraftfullt försök att uttala, hvad han ville säga.
Men det blef honom omöjligt. Gråten och snyftningarna
qväfde hvarje ord. Tvärhastigt vände han sig bort och
inåt fenstersmygen och lade ansigtet ned i näsduken och
i båda händerna, gifvande så fritt lopp åt sina tårar och
sin smärta. Af vördnad för den djupa sorgen drog sig
sändebudet tyst och utan afsked ur rummet, sjelf icke
utan fuktade ögon.

När det nu blef fråga om att med yttre tecken visa
sin saknad och smärta, uppstod en ädel täflan mellan Karls
ifver att föreskrifva sorgedrägter och sorgebetygelser, och
svenskarnes ifver att hörsamma dessa bud. Redan dagen
efter drottningens död befallte konungen, att all adel och
alla högre ämbetsmän och likaså hans gardesregementen
skulle anlägga svarta kläder. Hofvet skulle i 2 år bära
sorgedrägt, första året af boj, andra året af kläde; och
närmsta månaderna efter dösdfallet var det förbjudet att
uppföra musik i kyrkorna, till och med i enskilda bus.

Karls långt drifna sparsamhet är allmänt känd, och
med hänsyn till Ulrika Eleonora hade den på ett tämligen
motbjudande vis stuckit fram vid det torftiga sätt, hvarpå
hennes förmälning blef firad. Sedermera ändrades likväl
detta förhållande och öfvergick nära nog till sin motsats.
Drottningen fick ett rikt årsanslag, och Karl tycktes aldrig
hafva visat minsta missnöje med det efter hans åsigter
slösande sätt, hvarpå hon bortgaf samma medel; och det
mången gång just åt sådana personer, hvilka han sjelf genom sin
reduktion utarmat. Han tycktes icke känna den förebråelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free