Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och kärlek, som denne fick mottaga; ty frän alla sidor
bestormad, började ändtligen Ebba Sparre att vackla. Med
De la Gardies böner förenade sig ock en eller annan af
Sparreslägten; måhända af fruktan för drottningens onåd.
Denna dref nämligen med yttersta häftighet pä saken, och
för att rätt kraftigt visa höjden af sin ynnest mot grefve
Jakob Kasimir, framryckte hon besagde yngling uppför ärans
trappa med en fart, så brådstörtande, att den nästan
saknar exempel. Det var vid 22 års ålder, som han år 1651
efter slutade studier och resor återkom till Sverge. Inom
ungefär två och ett halft år derefter, och förrän han fyllt
sitt 25:te år, hade han blifvit utnämnd till öfverste för
dalregementet, öfverste för gardet, öfverkammarherre,
general-major och riksråd.
Ett så orimligt befordringssätt, likasom hela den mot
De la Gardierna visade nåden, syntes nästan oförklarliga.
Den tidens öfvertro inbillade sig derföre, att gamla Ebba
Brahe hade med någon slags trolldom förhäxat drottningen,
hvilken såmedelst lockades till den utomordentliga ynnest,
som samma Ebba Brahes barn fingo åtnjuta. Man finner,
att till och med några bland Oxenstiernorna hyst denna
vidskepliga öfvertvgelse.
Sedan emellertid Ebba Sparre i nära ett halft år
med ihärdighet motstått drottningens böner och hot,
bör-jade hon slutligen att nästan förtvifla. Den 14
November skref hon sjelf till Oxenstierna och uttalade sin
beundran för hans trohet, och sin egen försäkran, att om
hon finge, ville hon ingen häldre tillhöra än sin Melinto.
Men, tillade hon, drottningen har förklarat, att det aldrig
får ske. Då jag bad, att i detta mål få följa min egen
vilja, svarade hon: »det bifaller jag aldrig; ty jag har
»härutinnan fattat mitt beslut och skall drifva det igenom,
»så sannt jag vill blifva salig.» Jag bad morbror 1
riks-skattmästaren tala vid henne; men han kunde ingenting
uträtta. Hon har orubbeligt lofvat den andre min hand.
1) Bengt Oxenstiernas far, riksskattmästaren Gabriel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
