- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
245

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245,

polska adelsmän, hörande till Karls parti. Sedan de
erhållit någon öfning, ville Stenbock för konungen visa
dem och deras stridssätt, medelst ett blindt anfall mot
svenska lägret. De kommo således i fyrsprång och
under höga skri inrusande mellan tältraderna. Karl,
som just skulle börja aftonmåltiden, sprang ut, kastade
sig på hästen och skyndade för att efterse, hvad som
var å färde. Men i brådskan red ban för nära tälten,
så att hästen snafvade på ett bland snörena och föll
öfverända. Konungen sårades i ansigtet och nacken
och fick venstra lårbenet afbrutet straxt ofvanföre knäet.
Bestörtningen blef allmän, utom bos Karl sjelf. Lappri,
sade ban, sådant kan snart läkas. Drabanterna buro
honom till general-major Mörners tält, som var straxt
bredvid, och der förbiudningen genast anlades. Karl
visade icke minsta tecken till smärta, och lät sedermera
bära sig genom lägret, på det soldater ocb andra skulle
få öfvertyga sig om, att det icke var någon fara för lifvet.
Emellertid fortfor blodet länge att flyta, och öfver hela
Europa berättades den unge nordiske hjeltens död, och
man lämpade redan på honom Martialis vers:

Dum numerat palmas credidit esse senem

Hitintills hade Karl, liksom hela bären, legat i
tält utanför Krakau. Nu buro honom drabanterna in i
förstaden. Han ville det ej utan begärde att genast
komma ut till lägret igen. Men läkarne nekade under
påstående, att sårets skötsel fordrade jemnare värme, än
i tält kunde åstadkommas. Karl måste foga sig; men
han ville ej njuta denna beqvämlighet ensam, utan lät
törst drabanterna och sedermera den öfriga hären
inflytta i staden.

Man fruktade i början sårfeber och andra
olägenheter. Men Karls ungdom, rena blod och sparade helsa
förekommo alla sjukdomar och påskyndade läkningen.

’) Efter bedrifteroes antal bedömd, ver ban redan en gdbbe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free