- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
266

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266,

enligt riksdagsbeslutet, Polens allmänna beväring stiga
till häst; men endast få ställde sig detta beslut till
efterrättelse; de fleste stannade hemma af fruktan,
tröghet, egennytta eller förräderi. Men utom detta
allmänna uppbåd hade August att påräkna en saxisk tropp
af 5,000 man under Steinau, polska kronohären 3—4,000
under Lubomirski och den lithauiska af 6,000 under
Wiecnowiecki, allt ungefärliga summor. Dessa troppar
samlades i trakten kring Pultusk ocb skulle tåga
Weich-seln nedefter, för att undsätta Thorn. Men anförarne
voro oeniga, serdeles polackarnas. August kallade
derföre till sig Lubomirski och Wiecnowiecki, hvarvid han
och biskop Zaluski uppmanade dem till enighet och
kraftfulla beslut. Efter mycken möda lyckades man
öfvertala Lubomirski att bifalla till tåget. Men redan
vintren förut hade Karl låtit bland polska kronhären
utdela penningar och, som man säger, mutat Lubomirski
med 50,000 riksdaler. Sistnämnde herre var ock
missnöjd med det förtroende, August visade Wiecnowiecki,
och hade derföre öppnat hemliga stämplingar med
Rad-ziejowski. Han lofvade uu visserligen att tåga till Thorns
undsättning; men förklarade, att han icke ämnade gå
på samma sida om Weichseln som lithauerna; emedan,
sade han, dessa troppar vore så oordentliga, att lian ej
ville bära ansvaret för deras plundringar. Det blef
derföre afgjordt, att polackarna borde gå på ena och
lithauerna på andra sidan om floden. Men när detta
skulle verkställas, förklarade Lubomirski, att han ville
för sig behålla den sida af Weichseln, som förut var
ämnad åt Wiecnowiecki. Genom detta och andra
svepskäl fördröjde han tåget och blef t. o. m. stående overksam.
Med tårar bad honom biskop Zaluski betänka
fäderneslandets nöd och rycka fram emot fienden; men fåfängt.
Lubomirskis åsigter hade ock medhåll inom sjelfva
kronohären; ty många sinnen voro dels vunna genom
svenska penningar, dels skrämda’ af svenska hotelser.
Karl hade nämligen tillkännagifva, att så framt polska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free