Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267,
kronohären uppträdde till försvar för August, skulle
Karl låta svenskarna behandla hela Polen såsom
fiendt-ligt land. Följden blef, att Lubomirski och kronohären
förblefvo overksamma åskådare af Thorns belägring och
fall. — Nu återstodo Wiecnowiecki med lithauerna och
Steinau med saxarna. Wiecnowiecki föreslog, att de
skulle gemensamt tåga emot svenskarna. Men Steinau
förklarade, att han kände lithauerna; och att dessa väl
Jcunde göra gagn, när det kom an på att jaga en slagen
eller angripa en mycket underlägsen fiende: men att de
i allvarsam strid plägade genast gripa till flykten och
lemna sina bundsförvandter i sticket. Han ville derföre
icke i något slags kamratskap med dem våga sina saæiska
troppar mot svenskarna. Saxarna rörde sig derföre på
egen hand; och mest uti ströftåg. Således återstod
blott Wiecnowiecki och 6,000 lithauer. Denne ville ehuru
ined en så liten styrka dock oroa Karl. Men en bland
hans underbefälhafvare, den ofvan- och oftanämnde
Oginski, hade nu blifvit missnöjd med August; emedan
denne åt en annan person gifvit en syssla, till hvilken
Oginski trodde sig berättigad. Sistnämnde herre gick
för-den skull omkring bland tropparna och förde allehanda
upproriskt tal samt hindrade sin öfverfältberres rörelser. August
blidkade honom visserligen medelst en summa penningar;
men detta kom för sent. Det gynnande tillfallet var
förbi; Stenbock hade obehindradt fört svenska
förstärkningen från Danzig till Thorn, och på sistnämnde ställe
hade Karl hunnit få fast fot samt öppna belägringen.
Det var vid denna tid, som Karls redan tillförene
-utomordentliga mod började än mer öfvergå till det
slags öfvermod, som utan minsta behof eller gagn och
endast för ro skull trotsar farorna. Han lät icke
uppkasta minsta förskansning mot de anfall, hvarmed
polacker och saxare hotade; ehuru hans läger var öppet
ocb vidsträckt, och hans styrka ringa i förhållande till
fiendernas. Då man föreställde vådorna, svarade han,
att förskansningar kring en här visserligen kallades för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
