Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
268,
sigtighet; men vore i sjelfva verket ingenting annat än
feghet — Esomoftast såg man honom sjelf vid
löp-grafvarna midt i den fiendtliga elden. En gång kom
en kanonkula och ryckte honom ur handen en risknippa,,
som han ville använda vid förskansningen. En annan
gång stod han vid en med jord fylld skanskorg, då en
kula kastade korgen öfverända, så att konungen blef
alldeles nedmyllad. Hvarje dag red han rundt omkring
fästningen och det med flit inom kanonhåll. Fienderna
förstodo snart, hvem det var, och rigtade sina stycken
efter den lilla kungliga troppen, men nästan alltid
förgäfves. Kulorna flögo kring ryttrarnas hufvud och
hästarnas ben; men blott sällan blef någon skadad. Folket
såg det med förvåning och befästades mer och mer i
den tro, att en osynlig magt vakade öfver deras
konung. Sjelf tycktes ban blifva mer och mer intagen
af en sådan föreställning, och fåfänga blefvo alla
varningar. Då ville generalerna inskicka till Thorn en
förklaring, att, om man fortfore med att skjuta efter
konungens person, skulle vid stadens eröfring hvarken
borghöfding eller besättning skonas. Men Karl
förbjöd det. Saxarna, sade han, hafva rätt, t hvad de
göra. Det är jag, som för kriget mot dem. Kunna de
skjuta mig, så är det slut på hela fejden; hvarefter han
fortfor att som förut rida kring staden. Sitt eget och
sin närmaste omgifnings tält lät han uppslå så nära
vallarna, att fiendens kulor stundom flögo derigenom»
En och annan gång blefvo personer der skjutna; men
Karl ville ändå icke låta tälten undanflyttas. Man
föreslog då att uppkasta skyddande jordvallar; men Karl
förbjöd också detta/ Då lät Piper en gång i konungens
frånvaro upplägga några stordi höstackar så,x att tälten
derigenom skulle tryggas. Men vid sin återkomst
märkte Karl afsigten. Han lät då ligga qvar det
hö, som skyddade Lilla Prinsen och några dragoner,
hvilkas hästar ofta förut blifvit bortskjutna. Men de
stackar, som blifvit laggda framför hans eget tält, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
