- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
208

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kämpa icke med ord, utan med vapen, o. s. v. Men
fåfängt. Flertalet ville af ofvannämnde skäl undvika
kriget, och detta tänkesätt iklädde man följande drägt.
Af kristligt sinnelag, skrefvo de, vilja vi i det längsta
söka förlikning. Vi affärda derföre till konungen i
Sverge icke en här, väpnad med gevär; utan fredliga
underhandlare, väpnade med skäl och bevis för
rättvisan af vår önskan. Men de villkor, polackarne
fö-reslogo, vittnade mindre om fredskärlek, än om
öfver-mod och om den fruktan, de ännu inbillade sig kunna
injaga. De fordrade nämligen omigen, att Karl skulle

i förväg och genast utrymma hela Polen, Lilhauen
och Kurland, äterlemna tagna kanoner, o. s. v. —
Karls tankar om dylika anspråk knnna lätt gissas; fast
de icke öppet uttalades. Han ville nämligen icke allt
för tvärt stöta polackarna för hufvudet. Det hette
derföre ena gången, att han icke kunde mottaga
sändebuden, emedan dessa icke voro befullmägtigade af hela
landet; några woiwodskaper i Stor-Polen, hvilka hörde
till Karls parti, hade nämligen icke deri deltagit. En
annan gång hette det, att, emedan polackarne vore
sinsemellan oeniga, kunde Karl icke med dem öppna
någon underhandling. En tredje gång, att alldenstund
polska troppar hade i slaget vid Klissow hjelpt August,
kunde polackarne ej mer anses opartiska och således
ej heller godkännas som medlare. Slutet blef, att Karl
vägrade mottaga sändebuden; likaså, att han återigen
gaf tillkänna sin orubbliga föresats att afsätta konung
August; emedan, hette det omigen, Karl aldrig kunde
hafva någon trygghet för Liffland, så länge August
sutte på polska tronen. Polackarne erbjödo sig väl
att gå i borgen för August, och att han ej mer skulle
oroa Sverge. Men Karl godkände ej denna säkerhet,
påstående, att visad partiskhet gjort dem lika
oskickliga till löftesmän som till medlare. Det enda villkor,
hvarpå han kunde medgifva dem fred och vänskap, var,
att de alldeles skilde sin sak från nämnde konungs,
och icke vidare understödde dess krigsföretag. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free