- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
254

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ski, en aktad och välsinnad herre, som åtnjöt mycket
förtroende hos polackarna. Men samme prins hyste
hvarkeu för dem något förtroende tillbaka, ej heller för
egen person någon serdeles äregirighet. Äfven hans
närmaste afstyrkte det vådliga förslaget. Kari och
polackarna bådo honom flere gånger mottaga anbudet;
men han vägrade envist och reste slutligen till
Bre-slau, för att än tydligare tillkännagifva, det han icke
ville komma ifråga vid det förestående konungavalet.

No voro Karl och hans vänner åter i val och
villrådighet. Många både polska och främmande
herrar omtalades. Det tyckes ha varit nn, eller kort
förut, som prinsen af Conti åter kände sig frestad af
något begär efter Polens krona; men
underhandlingarna derom afstannade snart.

Enligt ett mindre sannolikt rykte, skall Piper bafva
föreslagit, att Karl borde låta utropa sig sjelf till
Polens konung, och medelst en svensk här upprätthålla
sitt välde, samt vinna folket genom att af skaffa
lif-eg enska pen och att införa lutherska läran, ungefär så
som Gustaf Wasa gjort, o. s. v. Karl säges hafva
svarat: jag vill häldre bortskänka konungariken åt
andra, än alt vinna dem åt mig sjelf — Men, tilläde
han leende, i skullen just passa till minister hos en
italiensk prins.

Snart lät Karl tillkännagifva, att ingen främmande
furste, utan en inländsk herre borde koras. Han
begärde af Radziejowski förslag på dem, b vilka främst
kunde komma i fråga. Kardinalen nämnde då
krono-fältherren Lubomirski som den mägtigaste, Karl
Rad-ziwill som den rikaste, Johan Pieniozere som den
klokaste, och Stanislaus Leczinski som den hederligaste.
Karl svarade: i spetsen för elefanterna går alltid den
störste; och det rike är lyckligt, der den bäste tillika
är den störste. Der före, tilläde han, vill jag till
Polens konung hafva Stanislaus Leczinski.

Det berättas, att Arvid Horn och några polska
herrar förut och redan i Mars 1704 kastat sina blic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free