Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar på samme Stanislaus, såsom det bland polackarna
mest lämpliga konnngaämnet, och derföre ställt sä till,
att han blef, under svepskäl af en beskickning,
affär-dad till Karl, för att få tillfälle göra sig af denne mera
känd och omtyckt. Planen lyckades. Stanislaus var
i sina bästa år, behaglig till växt och utseende, dertill
godsint, redlig, belefvad, kunskapsrik, ifrig, dock mer
att inleda än genomdrifva ett företag; ty kraft och
ihärdighet felades. Jagt och tobakspipa utgjorde
förnämsta nöjet. Till gemål hade han en Opalinska,
troligtvis en slägtinge till den Opalinski, som 1655
förrådde sitt fädernesland och sin krigshär åt Karl den
tionde Gustaf1).
Slägten Leczinski var hvarken bland de äldsta
eller rikaste inom Polen. Att en dess ättling skulle
blifva landets konung, väckte alltså mångenstädes afund
och missnöje. Radziejowski, som i början tycktes
gynna Stanislaus, vände sig snart på annan bog och, som
man säger, af följande anledning. Den mägtige
krono-fältherren Lubomirski ville sjelf blifva konung. Han
gifte i dessa dagar sin dotter med en polsk ädling
Towianski, hvars mor utöfvade pä Radziejowski stort
inflytande, grundadt, som man hviskade, på icke
berömvärda förhållanden. Detta fruntimmer understödde
Lubomirskis plan; också i den beräkning, att hennes
son skulle, sedan Lubomirski blifvit konung, efter denne
sin svärfar erhålla kronofällherreplatsen. För samma
åsigter vann hon snart kardinalen sjelf, så att denne
började motarbeta den förut gynnade Stanislaus. En
gång, så förtäljer ett löst rykte, frågade Karl, hvad
kardinalen egentligen hade mot Leczinski.
Radziejowski svarade: han är för ung alt blifva konung. —
Och likväl, inföll Karl, är han lika gammal med mig,
som dock i många år burit krona. Härtill kunde
kardinalen icke finna något svar, och Karl befallte Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
