- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
170

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat tillfälle vågade en soldat att med stum åtbörd
framräcka åt konungen ett stycke af det usla bröd,
iivarmed folket måste lifnära sig. Karl förtärde en bit
deraf, återlemnade det öfriga åt soldaten och sade:
det är icke godt; men det låter äta sig. — Vid ett
annat tillfälle red Karl förbi en sjukvagn, i hvilken låg
en slägtinge till ministern, en ung gardesfänrik vid
namn Piper; hvilken vid Hadjatseh alldeles bortfrusit
sina fotter. Karl stannade och efterfrågade tillståndet.
Ynglingen svarade, att han icke kunde gå; ty hälar
och tår voro till största delen borta, Karl svarade:
Hå, lappri, lappri! Derpå lade han upp sitt ben
öf-ver sadelknappen, tecknade på halfva fotbladet och
sade: jag har sett dem, som mistal foten ända hit.
Men sedan de uppstoppat stofveln, hafva de kunnat
gå som förr. Under bortridandet tilläde han: det är
dock skada på honom, ty han är så ung. — Vid
denna tid hände ock, att man uppsnappade ett tsarens
bref till konung August. Peter försäkrade deruti, att
svenska hären var nästan förstörd, och att Karl
aldrig mer skulle komma tillbaka, hvarföre Peter
uppmanade August, att åter infalla i Polen. Brefvet
framlades för Karl; men denne skrattade åt innehållet
och hotelserna. Serdeles egen är den blick, hvarmed
han betraktade sina krigares närvarande nöd och
blodiga strider. I ett bref till systern vid denna tid
be-skref han dem på följande ordagranna sätt: »här wedh
»Arméen står bra nogh till, fast iblandh [här förfallit
»några faliger, som wanliga äro, när fienden är i
»nägden, dhessutom har dhenna winter warit myckel
»Kall så att kiölden nästan tyckts wara owanligh sä
»att åhtskilliga både af fiendens som och wårt folky
»under stundom frusit till döds eller och mist något
»af händer och fötter eller och näsan men medh allt
»detta så har denna winlren ändå warit en roligh
»winter, ty ehuruväl några warit o ly eke liga, som
olyc-»kan har råkat, sä att dhe blifvit skadda af dhen
»sKarpa kiölden, så har man ändå haffl dhen för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free