- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
171

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»nöyelsen al tid/i effter annan altidh funnits något
»tidsfördrif i dhet dhe Swänske Partierna esomofftast
»ha/va hafft små Actioner medh fienden och gjort
fi-»enden afbräck ehuruwäl fienden understundom stulit
»sigh till fångar utaf oss och alenast een gång dhenna
»winter gjort infall i Q varter en på ett tyskt
Dragon-y)Regemente som är Öfverste Altendals !) hvilKen och
»sjelfw blefw fången men dhe swänsKe partier hafva
»giort åhtskilliga infall på Ryssarnes Regementer och
»föriagat dhem ifrån dhen ena ohrten till dhen andra
»iagh måste nu sluta och recommenderar mig i mon
»Coeurs ouphörliga nådh som är intill min dödh
Min hiärtans aldra Kiäraste Systers

Underdånigst trognesta Broder
och tiänare
C ar o lus.»

Hans krigare ansågo likväl nämnde
olyckshändelser icke så obetydliga och vintren och dess strider
icke så roliga. Soldaterna voro missnöjda öfver de
lidanden, för hvilka de oupphörligen blottställdes, utan
att dermed någonting hufvudsakligt kunde vinnas.
Jem-förelser gjordes mellan detta behandlingssätt å ena
sidan och på den andra Lewenhaupts ointanka, att
aldrig onödigtvis uppoffra en enda sin krigare. Det var
dock långt ifrån, att soldaterna skulle i allmänhet
hafva fattat någon personlig ovilja mot konungen. Det
utomordentliga mod och den lika ovanliga försakelse,
hvarmed han delade hvarje deras fara, deras lidande,
gjorde honom till en af dem älskad kamrat, beundrad
anförare och vördad konung. Huruvida han var
skulden till krigets förlängning och numera olyckliga gång,
derom kunde de väl icke fälla något omdöme. De
sågo blott, att han icke förbehöll åt sin person den
ringaste beqvämlighet, utan slet lika ondt som de
sjelfva. Detta, trodde de, underkastade han sig för

D’Albedyhks.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free