Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankfull och ville icke svara. Lewenhaupt upprepade
återigen sina böner, då konungen ändtligen sade: nej,
jag vill ingalunda lemna tropparna; utan vi skola
här försvara oss. Lewenhaupt började åter tala om
soldaternas stora nedslagenhet, ställets inånga
olägenheter m. m. Då satte Karl sm hand mot hans bröst
och sköt honom bort, sägande: generalen vet icke, hvad
han säger. Jag haj ver andra och långt vigtigare
saker att tänka på. Lewenbaupt reste sig då upp,
tog några steg baklänges och sade: Gud nåde oss!
Jag vet alltför väl, hvad jag säger; och eders
majestät kan i närvarande stund icke hafva något
vigti-gare att länka på, än detta. Min trohetsed förbinder
mig att säga rena sanningen; och den är, att vi
oundvikligen skola tillfångatagas eller nedhuggas. Karl
sade: ja! men först skall det smälla. Lewenhaupt:
men ers maj:t är af Gud satt till konung öfver sina
folk och skall en gång göra för dem räkenskap. Om
ers maj:ts höga person frälsas, så torde medel ännu
finnas till räddning för riket och framdeles äfven för
oss härvarande fattiga undersåtare. Men kommer ers
maj:t i fiendens händer, dä är allting förloradt.
Be-tänken för Guds skull detta! Karl: jag blir ändå
fången, om jag också lemnar hären. Lewenhaupt:
nej, med Guds hjelp, nej! aller nådig ste herre! allenast
eders maj:t skyndar sig. 1 allt detta instämde
sedermera äfven Gyllenkrook. Karl frågade: hvad vilja
ryssarna göra mig, om de få mig fången?
Gyllenkrook: Gud afvände en sädan olycka! men de skulle
då föra eders maj:t som ett spektakel kring Ryssland
och slutligen tilltvinga sig en för fäderneslandet
för-derflig och skymflig fred. Karl: men svenskarna
be-höfva ju icke hålla, hvad jag blifvit på sådant sätt
tvungen att lofva? Gyllenkrook: allernådigste herre!
utsätten icke eder person för en sädan skymf och tron
aldrig, att edra redliga undersälare bryta sin konungs
löften. Karl: jag hade ej heller allvar dermed, fastän
jag så talade. Emellertid tillkom ock Axel Sparre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
