Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenade sina böner med Lewenhaupts och
Gyllen-krooks, till dess Karl slutligen med otålighet utbrast:
låt bli mig! hvarpå de alla gingo ut, gemensamt
beklagande den olycka, som stundade. Emellertid kom
Creutz och gick in till konungen med samma böner
som de andra. Antingen nu Karl besinnat sig, eller
Creutz talade kraftigare; alltnog, efter en kort stund
kom denne ut och tillkännagaf, att konungen beslutat
lemna hären och låta föra sig öfver Dniepern ]).
Man började nu genast vidtaga nödiga
förberedelser. Just i detsamma träffade Lewenhaupt en
tarta-risk kapten, hvilken påstod sig känna trakten ganska
väl och lofvade föra svenska hären öfver Worskla och
genom Tartariet till Krim. Det var en svag stråle af
hopp i olyckans mörkaste natt. IIos Lewenhaupt
väcktes tanken på en aflägsen möjlighet att kunna
frälsa hären, liksom han underbart nog räddade en
del deraf efter slaget vid Lisna. Han skyndade sig
att för konungen omtala tartarens förslag. Karl
gladdes deråt; men nämnde sin önskan, att Lewenhaupt
skulle följa med på flykten öfver iloden. Denne,
mycket benägen för misstankar, fruktade, att Karl ville med
ett dylikt förslag pröfva, om ej Lewenhaupts ifver för
konungens flykt komme af omsorg för egen säkerhet
och i hopp att få göra sällskap. Denna tanke jemte
tartarens ofvannämnde uppgift bestämde hans svar.
Han undanhad sig äran att följa konungen och valde i
stället den att i lycka och olycka följa hären. Gifver
Gud oss den nåden, sade han, att denna natt och
nästa dag öfver få vara i fred för en stark och med
fotfolk kommande fiende, då har jag ännu något hopp
om, att kunna med Guds hjelp frälsa tropparna.
Men ju förr desto hellre måste ers maj:t öfvergifva
oss, och vi sjelfva skynda ur denna fällan. Ty kom-
’) Dessa uppträden berättas af olika personer på något
olika sätt.
Fryxelts Uer. XXII. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
