Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så det dagliga underhållet af 500 riksdaler. Slutligen
förböds folket i nejden kring Bender att göra någon
tillförsel till svenska lägret. På detta sätt ämnade
viziren genom både penninge- och hungersuöd tvinga
Karl att återresa till Sverge. Det tycktes, som
naturen sjelf ville understödja hans bemödanden.
Duiester-floden, hvars öfversvämning år i 7 i 0 till allas
förvåning uteblifvit, steg nu sommaren 1711 högt öfver
sina bräddar och begynte intränga i svenska lägret
och med vatten fylla icke blott soldaternas jordhyttor,
ntan till och med konungens eget tält.
Karls uppförande vid allt detta var eget nog så
med hänsyn till floden, soin till viziren. När Duiesteru
började öfversvämma lägret, begärde svenskarna
tillåtelse att få flytta några hundra alnar högre upp på
fastlandet, nämligen till byn Warnitza. Men Karl
prutade emot, viljande betvinga sjelfva naturen. Folket,
den ene efter den audre, jemnkade sig dock undan.
Karl stannade likväl qvar i sitt tält och vadade der
omkring, tills vattnet slutligen steg honom upp på
smalbenet. Då, men först då, flyttade han, den siste bland
alla, från gamla lägerplatsen och lät uppslå sitt tält
bredvid de andras, närmare till Warnitza. Delta mot
lloden! — Mot viziren visade han om möjligt än mer
stelhet. När janitschar-vakten borttogs, salte Karl sina
egna soldater i stället. Isär viziren indrog det dagliga
penninge-anslaget, befallde Karl, att hans hofhållning
skulle inrättas mycket både präktigare och större än
förut, och att, utom de förra tvänne tafflarna,
konungens och hofmarskalkens, skulle hädanefter också
dagligen dukas en tredje, nämligen för främlingar.
Största svårigheten var att få hehöfligt mynt. Holsteiuska
och franska sändebuden gåfvo väl enskilda iån; men
de förslogo ej långt. Penningar begärdes från
Sverge; men hvad det af 11 ars krig utsugna landet
mäg-tade gifva, var föga och kunde dessuiom icke på lång
lid hinna uppbäras och anlända. Det var nu, hösten
1711, som Grothuseu började i stort drifva sin förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
