Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omnämnda lånerörelse, för att kunna till någon lid
upprätthålla den nya prakten i Karls hof.
Viziren blef både oroad och förargad. Ilan
tillkallade svenska sändebudet Funek och frågade häftigt:
hvarföre reser icke din konung ifrån oss och hem till
sitt eget land? Funck svarade: hans majestät har ej
meddelat mig sina afsigter; men jag tror, att man vill
veta, huruvida sultanen gillar, att den sista freden har,
tvärtemot skriftliga försäkringar, hlifvit afslutad utan
min konungs vilja och vetskap. Viziren: vill din
konung icke sjelfvilligt gä sin väg, sä skall jag låta
binda honom pä en vagn och köra honom bort.
Funck: der pä vill jag svara, alt hans majestät, min
konung, icke låter binda sig af någon, eho det vara
må; och att, om man brukar våld, skall han
försvara sig, sä länge han kan röra sitt lillfinger.
Häröf-ver blef viziren så uppbragt, att han jagade Funck på
dörren och lät sedermera fängsla både denne herre
och några andra svenskar.
Mehemet beslöt dock att göra ännu ett fredligt
försök. Tvänne paschar skickades till Bender att
drif-va på afresan. Om den ej anträddes med godo, skulle
de framkasta ord om kraftigare åtgerder. Karl fick i
förväg kännedom om uppdraget och beslöt skrämma
sändebuden. Framför sitt tält uppställde han 30 svenska
dragoner med påskrufvade bajonetter, så att
paschar-na, för att komma in till konungen, måste nödvändigt
gå genom denna hofande rad. Dessutom lät han i
förväg säga turkarna, att de borde hafva tand för tunga;
ty om dem undfölle ett eDda ord, som vore opassande
eller siridande mot hans konungsliga värdighet, skulle
han genast låta sin utanför stående lifvakt komma in
och afbränna deras skägg. Pascharna blefvo så
förbluffade, att de icke vågade med besked vidröra den
allvarligare delen af sitt uppdrag, utan aflägsnade sig
efter att hafva gjort några mindre vigtiga
framställningar. Det svar, Karl lät afgifva, innehöll, att han
nu, likasom ständigt, hölle sig orubbligt fast vid sul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
