- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 27. Karl den tolftes regering. H. 7. Karl den tolfte och hans samtida /
36

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när under första fälttåget ryssarna spraugo skocklals
undan, ville den adertonårige konnngeu icke låta
förfölja och nedhugga dem; ty, sade lian, om alla bli/ca
ihjelslagna, hafva t» sedermera inga alt fakta mot.
Berättelsen, kanske ogrundad, visar dock livad man
tänkte om sinnelaget. Ilurn han frän och med 1708
började att personligen deltaga i sjelfva det blodiga
handgemänget, är redan omtaladt. ’) Denna slags
stridslystnad växte mer och mer; se t. ex. kalabaliken och
striderna vid Stralsund och i Norrge. Ingen vet, huru
mänga tjog fiender, han sjelf genomborrat eller
ned-skjutit. De voro ej fä. Ensamt vid Rajowka ville man
räkna tolf för hans hand fallna ryssar.

Krigslyslnaden stäfjades icke vid åsynen af
krigs-eländet. I behandling af fiendens land var han ingen
skonsam Gustaf Adolf; snarare motsatsen. Historien
omtalar hans blodiga påbud och framfart i Polen och
i Ryssland 2); men vet ej att omtala något enda hans
ogillande af dylika bragder, hvarken af Schlippenbachs
och Cronhiorts härjningståg 1701 3); eller af
Lager-cronas 1704; 4) eller af ryssarnas nedsablande vid
Franstadt 1706; 5) eller af Altonas brand 1712. Han
tycktes följa den grundsatsen, att enhvar, som sig i
lek gifver, får lek tåla. Troligt är ock, att han
här-utinnan missleddes genom gamla testamentets
berättelser om de blodbad, som israeliterna på sina fiender
anställde, och hvilka stundom till och med af presterna
åberopades som exempel, ursäkt och försvar för
dylika uppträden. Den förut omtalade G) kyrkoherden
Isogieus förklarade plundringar och ödeläggelser i vissa
fall tillåtna, och omtalade, huru Gnd befallt skinna

1) Se 33. 119. 450.

*) Se SI. 220, 240, 256. 33. -168.

3) Se 33. 136.

<) Se 31. 236.

a| Se 31. 290.

Ä; Se 31. 169.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/27/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free