Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fienderna, utbyta deras rof för trampa dem som Iräck o.
s. v. Mer än en sån? valdes Iiårda och krigiska
bibelspråk till predikoämnen för bönedagar ocli segerfester.
Krigslystnaden kunde ej heller af egna
underså-tares lidanden hejdas, och man känner intet exempel på,
atl dessa afpressat Karl några starkare uttryck af
deltagande eller sorg. Kanske förefunnos sådana känslor,
ehuru enligt vanan dolda. Sannolikare dock. att han trott
folkets kallelse vara att bidraga till, uppoffra sig för och
deltaga i den ovanskliga krigareära, han sje!f
eftersträf-vade. ’) 1 den då rådande konungamagtens anda låg’
dessutom ett bemödande alt under regenten innefatta
och med honom sammansmälta hans land och folk; att
anse de sednare, som ett bihang till den förre och
alltså pligtiga att sig för honom uppoffra.
Regerings-åtgerderua bestämdes således icke, af hvad folket
be-höfde och önskade, ntan af kounugens tycke. Dennes
ära och följakteligen äfven folkens sattes af Ludvig
den fjortonde i lysande hof, blomstrande vitterhet, stora
eröfringar samt i bortskänkandet af Spaniens krona; —
af August i hofvets prakt och nöjen samt i
förvärf-vandet af Polens krona; — af Karl den tolfte i djerfva
krigsbragder och i borttagande och bortskänkande af
samma polska krona. Alla tre fordrade, att deras folk
skulle betrakta saken pä samma sätt och till vinnaude
af nämnde mål villigt offra trefnad och lugn, tillgångar
och blod. Karl tyckte sig till dylika fordringar så
mycket mer berättigad, som han sjelf underkastade sig
alla de försakelser och mödor, han fordrade af sina
uudersåtare.
Vi kunna här ej undertrycka en jemnförelse
mellan Karlarna, den elfte och den tolfte. Båda antogo
den bekanta envåldsläran: staten är jag; men de
tillämpade den på olika sätt. Karl den elfte satte sitt
jag i statens. Karl den tolfte satte statens jag i sitt.
Karl den elfte uppoffrade stundom] sin personliga ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
