Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adalvard måste fly till Wesfergötland, hvarifrån han sedan
for ut till Bremen. Men Egino fortsatte sina predikningar
oförskräckt, och for understundom in uti Westergötland,
uppmuntrande de kristna derstädes. Dessa hade ej någon
lärare, emedan de af påfven tillsatta biskoparna Acilius
och Tadicus häldre lefde uti öfverflöd och vällust i sina
kloster i Tyskland, än de ville underkasta sig det besvär
och den fara, som bland hedningarna väntade de kristna
lärarne. Men Egino fruktade sig icke, utan sönderslog
till och med Friggas bild på ett ställe uti We3tergöthland,
och predikade allestädes frimodigt, fortfarande dermed allt
till sin död.
På detta sätt blef kristna läran småningom bekant
uti hela riket, och många underverk berättades om de
kristna lärarne. S:t David sades en gång i Munktorp
hafva upphängt sina handskar på en solstråle, hvilken han
tyckte vara en spik, emedan hans ögon voro försvagade
af ålder och gråt. Då hans tjenare sedan skulle hämta
handskarna, fann han dem ännu hängande på solstrålen.
Adalvard den äldre sades kunna af Gud erhålla regn och
solsken när han bad derom, hvadan Westgöta-bönderna
voro honom mycket undergifne.
S:t Botvid var född af hedniska föräldrar uti
Hammarby vid Stockholm, men på en handelsresa till England
blef han omvänd till kristendomen, hvilken han sedan
predikade i sin hemort. Han ville en gång draga not vid
sin granne Boves strand, men Bove förböd det, om han
ej skulle få en fjerdedel af fångsten. Botvid flyttade sig
då till sin egen strand, der han säges efter ifrig bön hafva
fått hela noten full med fisk, hvaraf han ock utdelade
mycket åt dem, som emellertid hade fåfängt dragit not vid
andra stranden. Icke heller vredgades han öfver Boves
nidskhet, utan unnade honom allt godt, hvarigenom han
blef mycket älskad och kunde omvända många. Han hade
friköpt och omvändt en rysk slaf, hvilken han ämnade
sända hem till dess fädernesland. Men, då de under vägen
hvilade sig på Råg-ön i Mälaren, och S:t Botvid insomnat
upder ett träd, mördades han utaf den befriade trälen«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
