Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Waldemar, om han trodde att de med säkerhet kunde resa
dit. Härtill jakade Waldemar frimodeligen, berättande,
huru han sjelf hade blifvit mottagen; och fastän Erik länge
sökt draga sig undan, förebärande att han fruktade
drottningen och drotset Brunke, så blef det likväl omsider
fulleligen beslutadt, att de skulle antaga konungens
bjudning. De begåfvo sig alltså åstad; men då de kommo till
Svärta, en mil från Nyköping, mötte dem en riddare, som
varnade dem, sägande, att det skulle lända både dem
sjelfve och deras vänner till mycken sorg, om båda
hertigarna på en gång komme till konungen. Härtill svarade
hertig Waldemar vredeliga: att de voro allt för många,
som ville stifta oenighet mellan bröderna. Vid detta svar
teg riddaren och red sin väg; men hertigarna foro upp
till Svärta, der de ämnat ligga öfver natten. Då de
kommo dit, funno de allt förråd borttaget, och en riddare dem
till mötes, hälsande dem från konungen med många böner
och fagra ord, att icke hvila förr än i Nyköping, ty
konungen vaktade och stundade så högeligen efter dem.
Hertigarna gjorde som riddaren bad, och redo ännu samma
afton till Nyköping. Konungen gick ut emot dem och
hälsade dem med mycken blidhet och vänlighet, tog en
vid hvardera handen och ledsagade dem så upp i slottet.
Der tillreddes då ett ganska präktigt gästabud med mycken
välfägnad, ty der fattades hvarken mjöd eller vin, ej heller
fagra och söta ord. Hertig Waldemar började slutligen
misstänka den starka förplägningen och sade till sin
broder, att de druckit för mycket vin. Men detta blef snart
glömdt, ty allting var endast lust och fröjd på slottet,
och aldrig hade man sett drottning Märta så glad, som
denna afton. När det slutligen led på natten, begåfvo sig
hertigarna till hvila. Men drottningen sade till deras män,
att dem var beredt herberge nere uti staden, emedan det
var dem för trångt på slottet; hvarpå alla hertigarnas
tjenare leddes ut af slottet, och drotset Johan Brunke stod
sjelf der nere och tillsåg, att alla kommo rigtigt ut, och
låste sjelf till yttermera visso granneligen igen slottsporten.
Derpå beväpnade han i hast alla konungens tjenare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
