- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
77

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sedan leda dem barfota djupt ned i tornet, der de
öfverantvardades åt Walram Skytte, som lät fästa en stor
kedja om deras ben.

Tidigt i dagsgryningen gick Johan Brunke ned åt
staden, hafvande med sig många beväpnade män och tog
så alia hertigarnas svenner och tjenare till fånga och förde
dem upp på slottet, der de alla, väl tjugu tillsaiqmans,
sattes uti en stock. Deras och hertigarnas tillhörigheter,
både kläder, vapen och hästar, delade hofmännerna sins
emellan, och när detta var gjordt, slog konungen af glädje
sina bänder tillsammans, log och fröjdade sig, sägande:
»Den Helige Ande signe min drottning! Nu har jag allt
Sverige i min hand.»

Någon tid derefter skulle konungen resa ut för att
underlägga sig riket, och lemnade emellertid sina bröder
i vård åt en liffländsk riddare, herr Kristian Skärbäck.
Denne satte dem uti det innersta fängelset, samt slog en
stock om deras ben. Med tjocka halsjern fästades de vid
muren, och grofva bojor, sju lispund tunga, lades om deras
händer, och fästades sedan i stocken. Då herlig Eriks
stock slogs tillsammans, skedde det med sådant våld och
häftighet, att ett stycke sprang sönder och slog honom så
hårdt vid ögat, att blodet rann neder på hans kind och
barm. Sjelfva deras fängelse var beläget nederst i tornet
på bara klippan, och en vattenpöl var emellan dem. Dåliga
voro de kläder de fingo, och dålig deras mat, så att man
på allting kunde se, att deras broder ej var mycket
angelägen om, att de skulle komma dädan med lifvet.

NIONDE KAPITLET.

BRODERTVISTENS SLUT.

Efter detta lät konungen utgå sina bud öfver riket,
att alla hädanefter endast skulle hörsamma honom; och
tillika red han sjelf till Stockholm för att bemägtiga sig
dess slott. Men redan hade ryktet öfver allt utspridt hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free