Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, sâ tog han af sin hatt och hälsade vördnadsfullt
såsom på en hederlig fru. Hans tjenare började le häråt;
och då herr Olof af dem fick veta, hvem hon var, stötte
han i vredesmod hennes vagn öfverända, drog fram
jungfru Cecilia derur och gaf henne med sitt svärd tre slag
på baken och bad henne helsa konung Erik, att denna
skökan skulle skilja honom från Danmark. Osedligheten
gick så långt, att Dorotea, en annan konungens frilla,
förde offentligt i sitt sigill de orden: Dorotea, konung
Eriks Concubina. När sluteligen Erik alldeles uppretat
Danskarna genom sin envishet att mot deras vilja lemna
riket åt Bugislaf af Pöramern, for han bort till Gottland,
hafvande med sig alla rikets klenoder och sin kära Cecilia.
Som orsak förebar han, att han skulle dagtinga med
Svenskarna, men han kom aldrig tillbaka. Snart skickade
Danskarna ocb uppsade honom trohet ocb lydnad, samt
utvalde hans systers son, hertig Kristofer af Bäjern, till sin
konung. Då Erik ej heller ville gå in på de vilkor, som
Svenskarna föreskrefvo, så uppsade äfven de honom all
tro och lydnad (1439). Erik gjorde inga synnerliga
bemödanden att återfå sina riken, utan lefde en tid bortåt
sorglöst med sin Cecilia på Gottland och närde sig
huf-vudsakligast genom att bortkapa och plundra svenska och
danska skepp i Östersjön.
Hertig Kristofer af Bäjern skref väl redan 1438 till
svenska rådet om att blifva deras konung, men ännu
förmådde Karl hindra det. Han tycktes både sig sjelf och
andra ej oförtjent att bära kronan. Med sin raskhet
hade han så väl stillat alla de inrikes upproren, som
befriat riket från allt utländskt öfvervåld. Många underbara
sagor utspriddes om honom; den gamle byssemästaren
Roden borg kunde ej dö, sade man, under sin beständiga
och svåra sjukdom, förr än han fått Karls förlåtelse. En
liten flicka tyckte sig en gång under predikan se en
gullkrona på Karls hufvud och visade den åt flera; och en
gammal åttatioårig nunna förutsade honom, att han
visserligen en gång ’skulle blifva konung.
Men på andra sidan voro många, ja långt flera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
