Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera värdig ait bära en krona; hvilket då Kristofer
sedan förnam, bad han, skämtande, Karl icke gå sig
nära, ty folket sade då, att Karl borde vara konung och
Kristofer hans tjenare. Likafullt visade Kristofer alla
ut-värtes tecken till den största vänskap för Karl, och stod
till och med fadder för en af hans döttrar. Men som
marsken nogsamt såg, att konungen i sjelfva verket ej
ville honom väl, så réste han skyndsamt Öfver till sin
nya förläning, Abo. Konungen for nu sin Eriksgata, och
upptog allestädes med synbart välbehag alla klagomål mot
Karl Knutsson; Han stämde honom också till Stockholm,
att stå till ansvar för dessa tillvitelser; och bröt Kristofer
sålunda det löfte, han vid sitt val gifvit Karl. «Denne
inställde sig, men endast på konungens högtidliga lejd,
och till yttermera bekräftelse derpå medförde han sjelf
femhundrade raska och välbeväpnade svenner. Likväl
visste Kristofer med sin slughet så bringa marsken i
svårighet, att denne måste lemna från sig Aba och nöja sig
med Wiborg. Karl skyndade hastigt tillbaka, fruktande
ännu något ytterligare svek af konungen; men nu fick
han sitta några år bortåt uti tysthet och ett slags
landsflykt på samma Wiborgs slott, dit han sjelf under sina
mägtiga dagar hade förvisat sin medtäflare, den gamle
Krister Nilsson Wase.
Nu tyckte sig Kristofer hafva temligen förminskat
Kari Knutssons magt, hvars stora anseende han dock
alltid mycket fruktade; men att sjelf vinna sina
undersåta-res kärlek, det förmådde han icke; ty med all sin
gladlynthet och qvickhet, var han icke en klok och rättvis,
utan en slug och illfundig herre. För att vinna
penningar och utså oenighet mellan de svenska herrarna,
plägade han sälja bort ett län åt flera på en gång, utan
att de visste af hvarandra; men följden var, att han fick
allas ovänskap. Han ville äfven i början framdraga sina
Bäjrare, men då Danskar och Svenskar gjorde deremot
allvarsamma påminnelser, blefvo de åter utskickade. Det
väckte också stor harm, att, då folket klagade hos
Kristofer öfver Eriks sjöröfverier på Gottland, svarade ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
