Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
OM KONUNG JOHAN.
Nu uppsade rådsherrarna med erkebiskop Jakob i
spetsen all tro och lydnad mot herr Sten och inkallade
konung Johan. Som likväl herr Sten ej ville godvilligt
vika undan, uppstod emellan dessa båda partier ett
förderfligt krig. På ena sidan voro biskoparna och herrarna,
med sina anhängare och svenner; på andra sidan hade
herr Sten bönder och borgare med sig. Likväl egde han
icke, så mycket som förut, folkets tillgifvenhet. Den
olyckliga utgången af Finnlandståget blef räknad hans
långsamhet till last. Pest, vådeld, stormar, hvilka alla vid denna
tiden härjade Stockholm, ansågos enligt det vidskepliga
folkets vana såsom tecken till himmelens misshag med
landets öfverhet. Då derföre Johan kom med en stark
flotta [1] upp till Stockholm, blef herr Sten innestängd.
Han hade nog hos sig flera tusen välbeväpnade män, ocb
kunde lita på kraftigt bistånd; som likväl alla herrarna
voro så begärliga efter konung Johan, att herr Sten
förutsåg ett långt och landsförderfligt krig, så beslöt han att
gifva efter. Johan måste dock förut lofva alt hålla sin
konungaförsäkran i Kalmar 1483, och tillika förbehöll sig
herr Sten både af konung och råd, att de ej skulle draga
honom till rätta, för hvad han under sin
riksföreståndaretid gjort» Tillika erhöll han för sig så stora förläningar,
att han förblef den mägtigaste man i landet. På sådana
vilkor öppnade han portarna till Stockholms slott den 11
Nov. 1497, och gick sjelf ut för att möta och dit införa
konung Johan. Denne mottog herr Sten med all
vänlighet och tillsporde honom skämtsamt, om det på slottet var
[1] På denna flotta hade han 6000 man tyskt krigsfolk. Deras
anförare, junker Slenz, var ganska högmodig, obetänksam och
häftig, hvadan Svenskarna från den tiden började kalla hvarje
sådan man för en junker Slenz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0198.html
