Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ryck, deras bergfasta trohet och brinnande tiMgifvenhet
för sin riksföreståndare och för frihetens och fosterlandets
heliga sak. Och på dessa få, men fasta pelare grundade
Ulven herr Sten sitt hopp och bäfvade ingalunda för den
förfarliga fienden. I spetsen för 10,000 bönder tågade
han ned mot gränsen, och allestädes, der han framgick,
lät han upprifva broarna samt nedhugga stora bråtar vid
de trånga passen, för att derigenom hindra Danskarnas
ytterligare framträngande. Slutligen mötte härarna
hvar-a-ndra vid staden Bogesund, hvilken nu kallas Ulricehamn.
När uppställde herr Sten sin krigshär på sjön Asunden,
och lät på båda sidorna om sig upphugga isen samt vid
stranden fälla bråtar, på det hans krigshär ej skulle
kunna tagas i ryggen. Han satte sig upp på sin goda
stridshäst, som var ljus till färgen, och öfvad att under slaget
bita och slå omkring sig och dymedelst tillfoga fienden
skada; derpå red han fram i spetsen af sin här, ordnade
ocb uppmuntrade sina män och betraktade med
uppmärksamhet, men utan fruktan, de antågande Danskarna.
En af herr Stens tjenare hade emedlertid gått öfver
till fienderna och utvisade för dem, hvar hans fordna herre
red, ty han var lätt att igenkänna på den ljusa hästen.
Straxt lät Krumpe föra fram några falconeter och befallte
skjuta med dem mot spetsen af svenska hären, der herr
Sien var. Falconeterna framfördes, skjutningen begyntes
och redan vid tredje skottet kom en kuia, studsade mot
isen och gick sedan igenom herr Stens -lår och hans häst,
samt störtade båda öfverända. Vid detta olyckliga skott
aprungo några af Svenskarna dit och drogo fram sin älskade
éöfding undan den döda hästen och förde honom ur
trängseln och faran: men denna olycka nedslog Svenskarnas
hopp och mod. Tvenne gånger drefvo de väl tillhaka de
angripande Danskarna, men för tredje anfallet veko de
undan, och gåfvo sig på flykten. Ingen hade mod, ingen
hade aodeende nog att träda fram och som anförare samla
dem tillhopa och föra dem mot fienden tillbaka. Hela
hären, rådvill, nedslagen och höfdingkto, uppföstes och
skingrades. Hvar och en skyndade hem tiil sitt, iemnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
