Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fienden öppen väg inåt det fruktbara Westergötland. Herr
Otto Krumpe begagnade också sin fördel ocb skyndade
framåt, så mycket han förmådde. Redan den 1 Februari
stod han vid Ramundeboda på Tiveden, men der måste
han stanna, ty Svenskarna, som repat mod till sig, hade
här besatt en stor bråte, som herr Sten förut låtit fälla,
och tycktes de nu vilja göra fienden starkt motstånd.
Krumpen beordrade de franska hjelptropparna att göra
första anfallet, men de blefvo så hårdt emottagna, att en
af deras höfvidsmän, den tappre Jacob de la Valle, ocb
hälften af hela truppen blefvo nedhuggna och anfallet
misslyckades. Då kom herr Erik Abrahamsson
Lejonhaf-vud, förrådde sitt fädernesland och visade Danskarna en
annan väg omkring bråten. Svenskarna sågo sig
oförmo-dadt omringade, ledo en stor förlust och måste fly undan
och öppna vägen för de framträngande fienderna. Desse
utbredde sig öfverallt uti Nerike och Westmanland,
upp-slogo på kyrkodörrarna påfvens bannlysnings-brefr
fram-foro i husen med mord, plundring ocb brand, och spridde
harm, fasa och förskräckelse kring hela landet.
Herr Sten hade emedlertid på en släda blifvit förd
från det olyckliga slagfältet uppåt riket; men bans sår
förvärrade sig allt mer och mer; benet svullnade och
började bota med döden. Under all smärta var likväl
bekymret för Sveriges öde berr Stens största sorg. Han
hade förut beställt om förhuggningen på Tiveden, och om
det motstånd, Danskarna der mötte. Han fruktade äfven,
att Gustaf Trolle med alla sina anhängare skulle öfvergå
till fienderna, och sände derföre biskop Mattias i
Streng-näs till Trollen för att ,göra en förlikning mellan dem
båda. Erkebiskopen visade sig härtill ganska benägen,
och lofvade, att, långt ifrån att biträda konung Kristian,
skulle hans högsta omsorg vara att stå honom emot
Glad Öfver detta löfte, skyndade herr Sten till Stockholm
för att vidtaga alla anstalter till dess försvar. Han
kördes uti en släda öfver den tillfrusna Mälaren från
Streog-näs till förbemälte stad, men under vägen dog den ödle
riddaren, lemnande efter sig bela riket uti sorg, nedslagen*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
