Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
de icke mägtade uppfatta dess egentliga
beskaffenhet, och således ej heller dess fördelar, icke ens des&
möjlighet. Den hvilade på framtidstanken af en
jemn-likhet i bildning, i förmåga och i magt, så motsatt
förhållandet då förtiden, att hvarken adeln mägtade
sänka eller bönderna höja sig till dess fullständiga
uppfattning. Ett betydligt antal medborgare, i
synnerhet ur både medel- och lägre samhällsklasser, voro
tvärtom vana, att vid ordet republik fästa begreppet
af adelsvälde; ett regeringssätt, mot hvars missbruk
de hittills behöft och med fördel anropat skyddet af
en stark konungamagt; och det är naturligt, att de
icke ville beröfva sig möjligheten af ett dylikt
försvar äfven i framtiden. För att icke stöta detta
tänkesätt för hufvudet, blefvo alltså värdigheten och
namnet af konung bibehållna. De stodo dock till det för
öfrigt republikanska samhällsskicket i en motsägelse,
hvars mindre lyckliga följder omöjligen kunde
uteblifva.
Förnämsta felet var, att, som sagdt är,
regenU-viljan blef tillintetgjord, folkviljan deremot så
allmäg-tigy att på den samma fanns icke det ringaste band; —
icke hos regenten, denne kunde rifverröstas både af
rådet och af ständerna; — icke hos rådet, detta kunde
öf-verröstas af ständerna; — icke hos ständerna sjelfva,
dessa kunde efter hvarje folkviljans infall taga och
återtaga sina beslut med samma olyckliga frihet, som Karl
den elfte på sin tid förbehöll åt konungamagten 1).
Otvifvelaktigt är, att regenten från sin högre
ståndpunkt och omgifven af erfarna rådgifvare, bör bättre
än den enskilde undersåtaren. bättre än till och med
folkombuden kunna öfverskåda och bedömma de
allmänna och i synnerhet de utrikes ärenderna, och att
fördenskull hans röst bör vara af mycken vigt. Men
enligt ifrågavarande statsförfattning gällde den inom
rådet icke mer än tvänne rådsherrars, och vid riks-
’) 1*. 381—588.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
