Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121.
Orsakerna till pietismens fall voro i allmänhet
de samma, som också föranledde misslyckandet af de
tvänne angrepp hvilka från lekmännens sida blefvo
gjorda mot statskyrkan.
Hos svenska presterskapet under ifrågavarande
tid uppenbarade sig för öfrigt trenne olika rigtningar.
Den ena hyllade statskyrkan från Karl den elftes tid
med dennas noggranna reglementering och mot
främmande beståndsdelar fiendtliga sammanslutning; en
åsigt, hvilken försvarades i sin fordna stränghet af
Broms, Humble och Witte, och i mildrad anda af
Barchius, Bydelius och Schröder m. fl. Den andra
rigtningen, den nu beskrifna pietistiska, hade sina
förnämsta talemän i Tollstadius och till en del i
prostarna Båld och Grubb. Den tredje förkastade
pie-tismen och vidhöll statskyrkans läror och former;
men rörde sig inom desamma icke med den värma
och lifaktighet, som tillhörde Karl den elftes
tidehvarf och män. Man såg i stället dess ledare
utmärka sig i synnerhet genom lärdom i verldsliga
ämnen och genom ingripande i verldsliga angelägenhet
ter. Bröderna erkebiskoparna Benzelius, åtminstone
Erik och Jakob, samt den sedermera blifvande
biskopen Serenius voro de mest framstående
representanterna för sistnämnde rigtning.
FEMTE KAPITLET.
UNDERVISNINGSVERKEN.
1 föregående häften ^ är taladt om det tillstånd,
hvari Sverges alla läroverk voro försatta genom
kriget, och serskildt om det sätt, hvarpå högskolorna
’) »e. 99—105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
