- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
85

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen lyckades i någon mån, och rysska fredsombuden
erhöllo snart föreskrifter, som voro för Sverge mer
gynnsamma, än de första anspråken låtit förmoda.

Fredsunderhandlingen drog på tiden till följe icke
blott af det vanliga prutet om villkoren, utan ock af
alla partiernas inbördes stretande; å ena sidan
Be-stuschews att föra Elisabet från de holsteinska och
till de rysska åsigterna; — och å den andra Adolf
Fredriks och svenskarnas i alldeles motsatt rigtning;
ty förnämligast på Elisabet och på hennes holsteinska
känslor hvilade beggederas hopp; Adolf Fredriks att
blifva vald till tronföljare, och svenskarnes att
återbe-komma Finnland. På ena sidan om kejsarinnan talade
således Bestuschew om Rysslands fördel; isynnerhet
den att till skydd för sin nya hufvudstad få behålla
Finnland, eller åtminstone en så stor del deraf som
möjligt. På andra sidan talade svenskar och holsteinare
om Adolf Fredriks evigt blifvande tacksamhet för ett
så kraftigt handtag, om nordens evigt blifvande fred
under två befryndade furstehus, om Elisabets evigt
lysande ära, nämligen att halva tillsatt konung i
Sverge, liksom företrädarinnan »Anna hade tio år
förut gjort i Polen; — och slutligen om faran för
en skandinavisk unfon, ifall Ryssland med för höga
anspråk tvingade Sverge att kasta sig i Danmarks
armar. Så talade, så trängdes man fram och
tillbaka. Elisabet lät sig dock mer och mer föras till
holsteinska sidan, och fredsvillkoren blefvo jemnkade
derefter. Om Sverge icke toge Adolf Fredrik, hotade
hon att återgifva på sin höjd Österbotten. Om Sverge
toge Adolf Fredrik, lofvade hon att återlenina icke
blott Österbotten utan äfven och trappvis efter
hvarandra Aland, Björneborgs län, kanske ock Tavastland,
kanske halfva Finnland efter en linea, dragen från
Hangö udd. Svenska fredsombuden trodde sig
förutse än större eftergifter, ifall man finge än längre
underhandlingstid och ifall derjemnte svenska
ständerna kunde förmås till ett i förväg gifvet löfte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/36/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free