Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sockenstugan och tog plats vid bordet; men der
bredvid satte sig ock Per Andersson och såsom
sjelf-skrifven ordförande med en hammare i handen.
Stugan fylldes genast af folk, och när alla till stället
komna omöjligen kunde få rum, uttogos
fönsterbågarna, så att de utanför stående svärmarna kunde
höra och deltaga i öfverläggningen. Dystra blickar
och doft mummel visade sinnesstämningen, och inne
i sockenstugan framförde bönderna en ny och
ovanligt stor spikklubba, hvilken med sin spets blef midt
framför landshöfdingen faststött i taket. Hvartill
skall den der tjena? frågade landssekreteraren. Den
skall, svarade Per Andersson, visa dig och
landshöfdingen, hvilka vapen dalkarlarna ha/va att försvara
sig med; och en Mora-karl, hvilken höll vakt vid
mordvapnet, tillade: klubban skall flå skinnet af alla
skälmarna, och det blir lagom ät dem. Sedan Per
Andersson skaffat ljud, lät landshöfdingen uppläsa
konungens befallning, att soldaterna skulle tåga ut.
Knappt var dock läsningen slutad, förr än hoparna
både i och utanför stugan på en gång och med
en mun ropade: det skall ej ske! vi släppa ej ut
vära soldater. o. s. v. Landshöfdingen sökte
föreställa dem hvarje krigares pligt att deltaga i
fäderneslandets försvar, och dalkarlarnas, liksom hvarje
medborgares pligt att lyda öfverhetens befallningar,
och likaledes de olyckor, för hvilka de eljest
blottställde sig, m. m.; men förgäfves. Hopen svarade
med ett stormande och oredigt sorl, hvarur biott då
och då några rediga ord kunde urskiljas; t. ex. ena
gången: om fäderneslandets nöd sa fordrar, skola vi
gä man ur huset, men att på sätt, man nu vill,
utsända våra soldater, det göra vi ingalunda; och en
annan gång: hela riket är sjukt och det blir ej friskt
igen, om allmogen längre tiger stilla och låter herrarna
göra, som de vilja. Oordningen växte stundligen;
bönderna sprungo upp och ställde sig på bänkarna,
ja till och med på sjelfva bordet, samt trängde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
