- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
96

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram mot landshöfdingen och ryckte honom flere
gånger i knapparna. Under tre timmars tid arbetade
han på deras lugnande och öfvertalande; men fick
till svar: om du predikar aldrig så länge, sä skola
knektarna ända blifva hemma. Slutligen kunde ej
ens Per Andersson hålla de oroliga i ordning.
Landshöfdingen upplöste då sammanträdet och ville aflägsna
sig; men massan öppnade dertili icke någon väg
genom trängseln och röster hördes, som ropade, läs
igen dörren! och den blef verkligen igenläst och
nyckeln uttagen, hvarpå hotelser framstöttes mot en
närvarande kronofogde, som icke var af allmogen älskad.
Men till följe af landshöfdingens allvarliga
förmaningar och genom några välsinnade bönders biträde
lugnade sig hoparna och öppnade för honom och för
hans sällskap väg genom både trängsel och dörr, och
han fick aflägsna sig; dock förföljd af bistra blickar,
och utan att de församlade på minsta sätt besvarade
hans afskedshelsning *). ’ Efter ämbetsmännens
bortgång vände sig harmen mot de bönder, som talat
för lugn och lydnad, och hvilka nu blefvo mål för
skymford och hotelser. An hårdare behandlades
Johan Person från Tuna (Enebacka) socken och en annan
bonde, hvilka varit riksdagsmän 1741 och då, som man
trodde, röstat för krig. Man lofvade bränna upp
deras hemvist, och de sjelfva hlefvo slagna, släpade vid
håret och örfilade, så att blodet sprang ut från näsa
och mun. När en bland dem frågade: hvad ondt
hafva vi da gjort? svarades: i hafven borlsålt
Finnland och våra soldater, och i viljen nu göra på
samma sätt. Man hotade ena gången att slå ilijel
dem, andra gången att kasta dem i elfven; men
slutade med att kasta dem i häradshäktet. Danska sän-

’) Att, som inan sagt, några bonddrängar i vild mordlystnad
sprungo efter haus vagu, och att han blott genom hästarnas
snabbhet kunde räddas, detta förekommer icke i hans egen
berättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/36/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free