- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 38. Fredriks regering. H. 8. Konung Fredrik och hans sednare samtida, rikets inre styrelse 1743-1750 och konungens död /
56

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gades, att konungens underskrift kunde i vissa fall
umbäras. Åsigten blef än mer utbildad tillfölje af
den förbittring, som vid riksdagen 1723 framkallades
genom hofvets då gjorda försök till konungarnagtens
utvidgande. I samma års riksdagsordning blef också
med hänsyn till de ständernas beslut, som hos
regeringen till verkställande anmäldes, med
uttryckliga ord föreskrifvet, att, om konungen icke vore
tillstädes, eller om hans underskrift på föresagda
påminnelse blefve något längre, än angelägenheten
fordrade, fördröjd, skulle riksens råd dem med sin
underskrift uti konungens namn utfärda, så att
ständernas beslut måtte skyndsamligen påbudna
blifva. Härigenom berättigades rådet att äfvert mot
konungens vilja underteckna och utfärda de beslut,
rådets flertal fattat; men emedan detta gällde
endast ständernas hos regeringen tillkännagifna
föreskrifter, så var det egentligen till fördel, icke för
rådets, utan för ständernas magt, som den
konungsliga såmedelst inskränktes. På samma ställe*
hette det ock uttryckligen, att, hvad ständer na pr öfva
nödigt besluta och derföre konungen till underskrift
föredraga, det eger konungen ej allenast låta under
sitt höga namn utgå utan ock att sedermera
hand-hafva och befordra. Genom dessa grundlagens bud
var konungen förvandlad till blott en verkställare
af de ensamt magtegande ständernas beslut1).
Bruket af namnstämpel var ock på sådant sätt
ytterligare förberedt; ty genom anförda stadgande hade
rådet omigen fått sig tillerkänd laglig rättighet att
i vissa fall besluta, underteckna och utfärda
hvarje-handa förordningar, hvilka skulle vara till efterlefnad
gällande, äfven om de saknade konungens bifall och
underskrift. Namnstämpelns införande tyckes ock

1) Liksom i de äidsta tiderna; ty »allshärjardom skulle
honungm verkställa, men icke bryta«. Nordström. Sv. SamhiUs-

forf. hist. I. 51.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/38/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free