- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
38

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skolor, försågos med betydligt understöd. Lediga stift och
prestgäll begagnades som lockmat; ingen erböll dem utan
att förut hafva antagit liturgien. Så blefvo mångenstädes
tillsatta kyrkoherdar, ja biskopar, utan erforderlig lärdom
och rena seder, till och med utan val. Då lägre prester
satte sig mot do nya ordningarna, frågade man dem, om
de ansågo sig klokare ån ärkebiskopen och de lärdaste,
hvilka antagit liturgien, och Johan befallde sina fogdar
tillbålla allmogen att icke utbetala tionden, om presterna
fortforo i sitt vägrande. Då biskopen i Linköping gjorde
anmärkningar, skref Johan sjelf till honom ett hårdt bref,
påminnande honom, att han var endast en lydbiskop. Då
åtskilliga teologer i Uppsala skrefvo emot liturgien, blelvo
de fordrifna, och, för att än ytterligare ega ungdomens
bildning i sin hand, började Johan år 1577 flytta
högskolan till Stockholm. Äfven adeliga värdigheten
användes till belöning åt prester, nu för första gången. En
kyrkoherde i Bottnaryd blef för sin liturgiska ifver först
flyttad till Fogelås, sedan benådad med domprosttitel, sist
adlad med namnet Prints; folket kallade bonom Putt.
Biskopen i Wexiö fick antaga adliga vapnet Björnram, och
befordrades till ärkebiskop. Dessa och många dylika
förhållanden gåfvo anledning till en då gängse visa om
liturgien och dess anhängare, hvari det bland annat heter:

De mässade derur mägta glada,

Att de ej skulle mista sin tiondelada.

Den, som ville bli evangelii skälm,

Han kunde förvärfva båd sköld och hjelm
Hvilket var till att märka och se
På den, som fick de björnramar tre.

o. s. v.

NIONDE KAPITLET.

MOTSTÅND MOT LITURGIEN.

Detta allt gick dock icke utan motstånd från andra
sidan. Det förnämsta hindret för Johan var folkets tänke^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free