Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bSde om sin oskuld i det förflutna, samt sin tro och
lydnad för framtiden. Johan var icke nöjd med detta steg.
Men, då han snart insåg omöjligheten att kunna lagligen
öfverbevisa dem om något brott, lät han genom Olof
Sverkersson säga, att, derest dt ville uti en annan skrift
erkanna sig brottsliga och bedja konungen om nåd, skulle
de få förlåtelse; eljest måste han gå lagligen till väga,
för att sjelf ej synas hafva orättvist angripit dem. Till
en sådan förskrifning vägrade herrarna alldeles; det vore
oerdördt, om de skulle ljuga på sig sjelfva och befläcka
sin egen ära. Emedlertid fortsatte Olof Sverkersson sina
underhandlingar och förmådde dem slutligen att den 22
Nov. 1589 underskrifva ett bref, hvari de erkände sig
hafva vti åtskilliga ting af oförstånd förtörnat konungen,
bådo honom derföre om förlåtelse och ullofvade trohet,
lydnad och undergi[venhet, såväl mot Johan som
Sigismund. Detta brefvet mottogs af Axel Bielke och Olof
Sverkersson, bvilka framlemnade det till konungen, och på
bans vägnar förkunnade de anklagade, att det nu tilläts
dem resa till sina gårdar. Men, innan dessa herrar
skildes, uppsatte och underskrefvo de en protest, hvari
förklarades, att de ingenting brottsligt begått, hvarför de
behöft bedja Johan om förlåtelse eller ingifva böneskriften
af den SS November. De hade dock gjort det, på Olof
Sverkerssons föreställning, att de derigenom skulle 1.
åter-gifva lugn och fred åt konung och fädernesland; S. sjelfva
erhålla tillgift; 3. eljest hade de blifvit kastade i evigt
fängelse. Af dessa orsaker hade de underskrifvil; dock
skulle ingen tyda det så, som de derigenom erkänt sig
brottsliga. Denna protest hölls dock tills vidare hemlig.
När de reste ur staden, skulle Erik Sparre och Sten
Banér följas åt till Djursholm. Då de redo öfver Norr-,
malm, gingo de i förbifarten upp till Karl Sture, som var
vid hertigens hof. Hos honom träffades Axel Lejenhufvnd
och Moritz Grip. Man känner ej det närmare iDnehållet
af deras samtal; troligen var det ej gynnande för konung
Johan. Det endast vet man, att de, icke litande på den
ingångna förlikningen, gåfvo Sturen i uppdrag att å deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
