- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
94

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TSgnar bos hertigen anhälla om beskydd i händelse af
ytterligare förföljelse.

Nu hade hela tvisten kunnat vara slutad, men den
upptändes äter och ännu bittrare. Det saknades ej
men-niskor, som sökte konungens ynnest och egen befordran
genom att tala illa om herrarna. Adelns rikedom,
högmod och ofta egennyttiga förvaltning hade förskaffat dem
fiender, bland hvilka mänga ville begagna lägenheten att
tillfredsställa enskildt hämndbegär, kanhända äfven, liksom
Göran Perssons anhang, att svänga sig upp i de
anklagades ställe. Dessa började springa till konungen med
alla de stickord eller tecken till missnöje, som kunnat
undfalla de anklagade. Äfven bland adeln hade de
fiender. Klas Fleming var en bestämd motständare. Nils
Gyllenstiema utfor mot dem öfverallt i hårda ord, ställde
sig dermed in hos konungen ocb blef af bonom utnämnd
till riksdrots; herrarna äter benämnde honom väderhanen.
Genom alla dessas spring och hviskningar retades Johans
vrede ånyo; men det, som hufvudsakligen hindrade
förlikningen, var hertig Karls uppträdande.

Medan Johan var på Revels-resan, hade nemligen
hertiginnan Maria dött. Kar), i början otröstlig,
förklarade fullt och fast, att han ej mer ämnade gifta sig.
Denna försäkran, jemnte den omständigheten, att hertiginnan
icke efterlemnade någon son, stillade Johans fruktan för
Karls äregirighet. Han anhöll genom bref om ett samtal.
Karl reste genast till Stockholm och blef af brödren på
det vänligaste emottagen. Deras tänkesätt om herrarna
voro lika, och Karl lade hvarken finger eller goda ord
emellan. Herrarna, sade han, hafva förstört knektarnas
sold i vin och must, samt t perlor och smycken åt sina
fruar o. s. v. De hafva slagit under sig kronans
lägenheter och folkets penningar; -de hafva en bred bak och
kunna väl tåla sitt straff. En fullkomlig försoning
af-slöts mellan bröderna. Wadstena beslut upphäfdes, så att
Karl återfick alla sina fordna rättigheter i hertigdömet.
Han deremot, likasom fadren en god hushållare, lånade
den blottställda Joban betydliga penniDgesummor, och eme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free