Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade komma till Stockholm och försvara sig, ehuru de
if-rigt bådo derom. Detta väckte uppmörksamhet, och,
oaktadt både konungens och hertigens bemödande, gick det
trögt med utslaget. Både prester och borgare ville
undandraga sig. Slutligen den 7 Mars blef af alla fyra
stånden en dom underskrifven, hvari de afsade sig all
delaktighet i dessa herrars foretag och förklarade dem
hafva förtjent konungens onåd. Dock tillädes det
uttryc-keliga förbehåll: om berörde rådspersoner sig med god
skäl icke försvara kunna eller vilja. Tillika skedde ett
förnyande af Westerås arfförening. Kring alla landsorter
utskickades kungörelser om rådets brottsliga förebafvande
och ständernas beslut.
, Desse herrar voro emellertid på sina gods, och
hörde med harm, huru de anklagades och sakfälldes utan
laga dom, ja utan att ens hafva varit förhörda.
Ändte-ligen skulle det ske. Uti Maj månad kallades Erik Sparre
till Stockholm, och uppfördes på slottet, der hertigen i
närvaro af en hop adel och andra åhörare anförde de
vanliga förebråelserna. Sparre, derpå förberedd, svarade
med ett förut öfverläst tal. Karl afbröt honom med hot
och beskyllning för lögn. Efter någon ordvexling fick
Sparre gå ned, och ingen ting blef afgjordt eller bevist.
Nu började ett långvarigt skriftvexlande, dels med
konungens beskyllningar och Sparres försvar, dels och ännu
mera med förslag till’ en förskrifning, medelst hvilken
Sparre skulle bekänna sig brottslig och bedja konungen
om nåd, hvaremot förlåtelse utlofvades. Men man kunde
ingalunda komma öfverens om uttrycken. Sparre ville
alldeles icke bekänna sig hafva brutit mot Johan på annat
sätt än af oförstånd; och dermed var denne icke nöjd,
emedan mången då skulle tyckt, att hela rättegången
varit obillig. De som sprungo med dessa bud, voro Olof
Sverkersson, Henrik Mattsson och Per Rasmusson. En
dag kommo de till Sparre och helsade från konungen, sitt
man hade funnit åtskilliga Sparres egna bref,
innehållande bevis om hans brottslighet. Det erböds honom derföre
nu för sista gången att erkänna sig skyldig och bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
