Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om nåd; eljest skulle brefven [ramlåggas, hvarefter ingen
tillgift mer kunde ega rum. Sparre svarade med harm:
konungen må icke tro mig sä glömsk, att jag ej vet, hvad
jag skrifvit, ej heller så barnslig och radd, att jag låter
skrämma mig till att ljuga på mig sjelf. Jag anhåller
hädanefter att blifva med sådant tal förskonad. Det
hördes sedan aldrig ett ord om de vigtiga brefven. — Per
Rasmusson hade deremot fått höra, att Erik Sparre hade
i Grenna kyrka nedsatt en kista med angelägna papper.
Utan befallning skyndade han dit, upptog kistan och
förde den med stort huller och triumf till Stockholm,
menandes, att der skulle man visserligen komma Erik
Sparres förräderier på spåren. Kistan bars upp i konungens
egen kammare och genomsöktes af hertigen. Der fanns
endast en hop köpe- och jordabref, tillhöriga den nyss
aflidne Per Brahe den aldre. — Då sekreterarne ej kunde
beveka Sparre, nedkom till honom i samma ärende rådet,
anfördt af Nils Gvllenstierna och Klas Fleming. Sparre
svarade som förut, tillaggande, att det icke anstod rådet
öfvertala honom alt ljuga på sig sjelf. Tvärtom, i kraft
af sitt ämbete, borde de tillse, att ingen ohörd och
olag-vunnen blefve så handterad som han, aldramest nu, då
största delen af dem sjelfva hade deltagit just i samma
sak, hvarför han kommit i onåd. Rådet svarade: att
de icke tordes så tvärt slräfva mot konungen, efter han
var en så häftig cholericus; likväl skulle de passa på
tillfälle och tala till det bästa. — Detta Sparrens
motstånd uppbragte Johan Sn mer. Det beslöts, att han
skulle sändas fangslig till Åbo slott; sedan mildrades det
till Stegeborg. — Onder dessa tvister hade Sparres maka,
fru Ebba, med sina barn skyndat till hofvet. De
uppsökte konungeD och hertigen samt kröpo för dem på sina
knän, bedjande om nåd, men erhöllo stundom inga,
stundom hårda svar. Vänner ocb fordna bekanta drogo sig
småningom undan, och den olyckliga fru Ebba fick
stundom sitta utanför dörren hos sina fordna tjenare. Det
hände en dag att bon på Svartsjö var uppe hos drottning
Gunnila för att bedja om hennes bemedling. Då inkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
