- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
176

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lejonhufvad *) med några flere yttrade högt, att hans
fursteliga nåde var värdig både riksföreståndarenamn och
magi. D& adeln sålunda var oenig, vågade rådet ej
uppenbart satta sig mot hertigen. De sande Nils Gyllenstiema
och bådo ständerna noga besinna sig, innan de svarade.
Ständerna frågade tillbaka am rådets mening, den dessa
icke vågade öppet uttala. Sedan rådet och ständerna
skjutit saken fram och tillbaka sins emellan, fattade
Ind-teligen prester, borgare och bönder sitt beslut att bevilja
hertigens fordringar, och adeln måste afven bifalla. Earl
lät då uppsatta riksdagsbeslutet. Det innehöll: 1. En
bekräftelse på deras trohet och lydnad mot Sigismund.
2. Att Uppsala mötes beslut mot de påfviska skulle
verkställas. 3. Att, ehuru hans fursteliga nåde, hertig Karl,
förmält sig gerna vilja blifva förskonad från
regerings-besväret; likväl hade han för rikets nytta och ständernas
bön samt efter kongl. maj.-ts egen begäran åtagit sig alt
med riksens råd styrelsen förestå. Derföre antaga de nu
bemälte hans fursteliga nåde till deras förman och riksens
föreståndare, till dess hans majestät varder i riket
åter-kommandes; och lofva de, att visa hans fursleliga nåde
all tillbörlig lydnad, trohet och tjenst. Vill konungen
hafva några vigtiga ärenden utförda, skall han derom
först tillskrifva hertigen och rådet. Om det underlåtes,
ege hans befallningar ingen kraft; och den, som sådana
erhåller, skall alltid först underställa dem hertigens och
rådets afgörande, innan de efterkommas. 4. Likaledes är
förbudet, alt i sina ärenden vädja till konungen, ulan bör
man lemna hans majestät i så måtto obesvärad, heldst

*) Uti Handl. rörande Skandinaviens Historia T. 40 p. 43
enföres detta om Möns Stensson, likasi i de fleste
handskrifter af samma handling, jag sett. Men uti Riksark. Hist.
Act. 4694, 4695 och 4596 finnes samma Knut Perssons
historiska relation fullstöndigare och som det synes lldre
in afskrifterna hos D’Albed. Nord. Palma k. I denna står
Mauritz Stensson, hvilket synes sannolikare, emedan ingen
Möns Stensson pi denna tiden hade nögot allminnare
inflytande. Första afskrifvaren har litt kunnat förvexla
Mauritz med Mins, hvarefter de sednare upprepat felet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free