- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
233

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mttes då hos de andra. När bönderna frän vallen skulle
föra Näf till fängelset, började det länge gäsande hatet
att utbyta med oqvädinsord, hugg och slag. Sedan lade
de bojor på honom och fastspikade dem vid en svinho.
Sålunda var han utan undflykt utsatt för alla de
förbigåendes våldsamheter. De ropade, att den, som förut med
orättvisa mättat sig af enkors och faderlösa barns svett
och sista fyrkar, förtjenade väl snarare att äta ur svinho
än ur silfverfat, som förut skett. De gingo allt längre
och längre. Man spottade honom i ansigtet, strök smuts
kring näsan, bedjande honom hålla Ull godo balsamen.
Derpå följde örfilar, slag för munnen af knytnäfvar och
slängar i hufvudet af påkar och störar. Andra togo
pilar, rislade honom dermed i ansigtet och frågade, om
dal-karlssillarna smakade väl. Näf teg. Sedan de uttömt

sin bitterhet, kastades han i fängelset till de andra, och

stark vakt sattes för dörren.

Nu såg man på afstånd huru den stora
lexands-hären kom nedtågande på tunaslällen. Den hade i tvenne
dagar varit väntad. Med högljudda och vilda glädjeskri
helsade bönderna hvarandra och utbredde sig sedan i en
omätlig svärm öfver fältet. Det var, som öster och Vester
Dalelfven hade förenat sina brusande böljor.

Alltefter som lexandsbönderna anlände, skyndade de
mordlystna till fängelset. Nu förnyades förra uppträdet
med Jakob Näf; ovelt och slag vankades om hvart annat.
Slutligen tog denne till bönen. Han ullofvade två tusende

riksdaler för sitt lif. Han hoppades ännu komma sig

före, deresl en barberare finge med plåster förbinda
honom. En ung dalkarlsdräng hördo dessa ord, lyflade
svärdet och klöf Jakob Näfs hufvud, sägande: Der har
du plåster.

Bredvid Tuna kyrka finnes en betydlig fördjupning
i jorden. På bollen framsippra flere hundrade små
källådror, hvilkas friska och iskalla vatten gifvit stället namn
af Frisk-brunn, eller, som det nu kallas, Frossbrunn.
Hit släpade bönderna den döda kroppen och kastade
honom i vattnet, der han länge fick ligga innan någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free