Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med banden pä hjertat, att de måtte göra slut på
plågorna. Slutligen ansågs han död och drogs till
Fross-brunn. Efter en timmas förlopp lyfte han åter till allas
förvåning huf’udet och begärde med hög röst, alt någon
ville för Guds skull göra slut på hans pina. Flere
bössor och värjor kommo i rörelse och fullgjorde hans bön.
Bönderna påstodo sedan, att Karl Bengtsson
visserligen-låtit förtrolla sig, eljest hade han aldrig kunnat vara så
seglifvad.
Oå Karl Bengtsson bortsläpades till Frossbrunn, blef
Göran Bonde utdragen ur fängelset. Men innan han
eller presterna hunnit säga ett ord, blef han med en yxa
buggen i hufvudet, från trossbotten nedstörtad bland
bönderna och derpå jemmerligen mördad.
Olof Gudmundsson såg detta och fruktade samma
färd. Han ropade derföre på kapellanen ocb bad alt
genom fönstret få aflägga sin bigt och mottaga nattvarden,
hvilket skedde. Sedan utleddes han på trossbottnen. Der
vinkade han med händerna ocb lyckades så att erhålla
ljud. I ett långt och bevekligt tal framställde han sin
sa k till det bästa. Dels narrad, dels tvungen hade han
åtföljt Jakob Näf; men om han känt dennes förrädeliga
praktiker mot hertigen, hade han längesedan flytt till sina
vänner och landsmän, dalkarlarna, med hvilka han så
ofta vågat lif och blod fOr det gemensamma
fäderneslandet. Han hoppades, att bland dem voro många, som sig
sådant påminna kunde, och derfOre nu öfver honom kände
medlidande, häldst dalamän äro i allmänhet bekanta för
barmherlighet och nåde. härpå följde de aldrabevekligaste
böner, icke oklokt utspädda med tårar. Somliga syntes
rörda. De aflägsnare sade, att han borde skonas och
sändas till hertigen, men hopen kring trappan skrek, att han
borde dö som de andra. Olof Gudmundsson hörde
endast dessa sednares ord, knäböjde derföre uppe på
trossbottnen, bad att icke länge blifva pinad, samt nedlutada
bufvudet, väntande hvarje ögonblick dödshugget. De
be-gynle också spänna sina armborst, men i detsamma
framsteg en boode, stötte till Olof Gudmundsson på axeln ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
