- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
299

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att gå till rätta med hans fursteliga nåde. Ban visste

sig ej heller hafva [Ortjent de hårda beskyllningarna (Or
förräderi mot fäderneslandet. Hans fel var endast det,
att han ej kunnat tjena två herrar,- han kallade Gud
till vittne om sanningen häraf. Karl afbröt: Bed ej Gud
till vittne i din orättfärdiga sak, utan bed snarare Gud
om förlåtelse för allt, det du brutit. Riksens ständer
kunna nogsamt förnimma, alt du nu som alltid vill
endast med präktiga ord besmycka din orältmätiga sak.
Derpå upplästes en lång lista beskyllningar, hvarvid berr
Thure mot hvar och en frimodigt sökte försvara sig.
Sedan framdrogos hans bref, nästan desamma, som blifvit
anförda mot Gustaf Banér, ty dessa tvenne hade
gemensamt skrifvit dem. När läsningen var slut, sade Thure
Bielke: Jag erkänner mig allt för ringa alt gå till rätta
med hans fursteliga nåde, beder derföre ödmjukeligen. att
högstdensamme täcktes låta sin vrede falla öfver det. jag
kan hafva brutit. — Hertigen svarade: Jag är i denna
sak icke domare utan anklagare & egna och ständernas
vägnar och kan deras fordran icke eftergifva. Thure
Bielke vfidjade till utländska domare, men rätten
förklarade sig behörig, hvarpå saken uppsköts ocb Bielke
af-fördes.

Derefter och samma dag inleddes Erik Sparre för
andra gången. Han uppläste då det af hertig Karl
begärda svaret och sökte deri vederlägga alla dennes
beskyllningar. Vid slutet yttrade han: Detta har jag
underdånigen velat anföra, som en förklaring, icke som en
rättegångshandling, ty i anseende till det hårda och långa
fängelse, hvari hans fursteliga nåde hållit mig, finner
jag mig allt för mycket hindrad att kunna med hatis
fursteliga nåde gå till rätta. Jag beder derföre, alt den
skada, jemmer och elände, som oss i så långan tid
blifvit tillfogade, må anses som straff nog, och hans
furste-liga nåde efter lo/liga herrars berömliga exempel nu
änd-teligen ville låta sig försona. Hertigen svarade honom
icke. utan frågade domrarna, om de ansågo Sparres
förklaring tillräcklig. Dessa begärde att till ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free