Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 RÄTTEClNCEN MOT HERRARNA*
k
granskning erhålla densamma skriftelig, hvilket skedde,
hvarpå målet åter uppsköts.
Oen 7, 8 och 9 Mars lemnades de anklagade till
betänketid. Den 10 kom saken åler före. Herrarna hade
uppsöndt en skrift, hvari de undanbådo sig rSttegång och
begärde att fursten ville låta falla sin onåd emot dem.
Men emedan de icke erkant sig brottsliga, yrkade Karl
på laglig undersökning ocb dom, och herrarna infördes.
Då talade efter hvarandra Gustaf Banér, Erik Sparre,
Thure Bielke. Alla förklarade annu en gång, det de voro
alltför ringa att mot hertigen gå till rätta, och dessutom
gennm fängelset och deras sakers förskingring dertill
oberedda,■ de bedja derföre med ödmjukhet om nåd? men
kunna ingalunda vederkännas de förrädeliga praktiker,
för hvilka de blifvit beskyllda. Erik Brahe svarade, att
de icke borde undra derpå, att hertigen ingalunda ville
nedlägga rättegången, utan önskade försvara sitt goda
namn och rykte. Axel Lejonhufvud böll ett långt tal för
att bevisa, det villkoret vid deras öfverlemnande i
Linköping icke var bindande. Han slutade med dessa orden:
I kunnen icke tvinga hertigen häruli. Herrarna svarade:
Det är sannt. Vi kunna icke tvinga hertigen. Men huru
man mot oss hållit villkoret, det döme Gud, som känner
allas hjertan. Grefve Axel sade: Gifve Gud alt edra
hjerlan vore så rena.’ Erik Sparre svarade: En hvar
lete i sin gömma, ad torde han väl också finna något.
Kanhända har min bror gjort lika så mycket som vi,
fast han nu ropar.- Korsfäst! Korsfäst! Lejonhufvud
svarade: Vi kunna ju icke neka hans fursleliga nåde lag
och rätt? Derföre åligger oss all förhöra; eder att
svara. — Gud gifve, afbröt Sparre, att jag icke hade med
någon annan att göra, än med dig, broder Axel.
Derpå begärde ocb erhöllo de tillstånd att gemensamt aftrSda
och rådgöras. Då inkom hertigen och sade: Jag är ieke
belåten med detta dröjsmål, ty de rådgöra endast för att
draga på tiden. Atl de i stallet för bekännelse och
af-bön endast beropa sig på villkoret, det gör saken klar.
De äro förstockade af högfärd. Sjutusand djeflar hafver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
