Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reta Sture. Vakten skuffade Fruarna tillbaka. Banér och
Bi Ike sade: Låter dem blifva ostotta! de äro nog stötta
förut; bådo sedan fruarna gifva sig tillfreds. De skulle
i en evig fröjd återse hvarandra. Derpå fördes herrarna
utom porten, fruarna tillbaka in i rummen.
När tåget kom ut på gatan, var den uppfylld af
men-niskor. Gustaf Banér ropade då högt: Hdr dr den man,
som i trettio år tjenl Svea rike ärligt och troget och
der-för nu uppbär den belöning, som i sen. Men jag
hoppas, att Gud skall utkräfva mitt oskyldiga blod af
orätt-rådiga domare. Biskoparne, som följde honom, frågade,
om han icke ännu ville bekänna sig brottslig. Banér
sva-rade: Min bekännelse hafver jag i dag gjort inför Gud i
himmelen och inför eder, samt i min hustrus och mina
barns närvaro. Om jag någotisin stämplat mot mitt
fädernesland, min konung, hans fursteliga nåde eller
någon ärlig man, så låle Gud mig umgälla del i evig pina;
och detta vare mitt sista ord här i verlden. Under hela
vägen fortfor han med sådana ord, tagande dessemellan i
hand de personer, som stodo vid sidan, bedjande dem
aldrig tala annat än godt på hans döda mull.
Inom spetsgården fördes nu Gustaf Banér, Erik
Sparre, Sten Banér, Ture Bielke, Klas Bielke, Arvid
Stålarm, Axel Kurk, Bengt Falk, Erik Lejonhufvud, Göran
Posse, Krister Horn och Karl Stenbock. Hertigen ville
med detta skådespel injaga fruktan äfven hos dem, som
han ämnade skona. De lifdömda rådsherrarna frågade de
andra, om äfven de skulle gå till döden. Desse svarade:
Vi äro icke rätt vissa, huru det aflöper. Nog är
tillgift lofvad åt några bland oss. Gustaf Banér sade: Nej/
nej! gode män. Del är nog af oss fyra denna resan.
Låter våra hustrur och barn vara eder befallda, såsom
de ock eder närskylda äro. En stockknekt gaf tillkänna,
det de egde tillåtelse att tala. Gustaf Banér sade: Nu
är det tid dertill, då det ej mera hjelper och sedan man
i två år innestängt oss som uppenbara missgerningsmän.
Han lät fråga Otto Mörner, som förde befälet, i hvad
ordning afrältningen skulle verkställas, och fick det svar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
